Hej,
Jag har en fråga som gäller
föräldrar och att man skall straffas med döden om man svär åt dom
eller ej respekterar dom.
Nu är det så här att jag är i 30
års åldern nu och för ett par månader sedan så blev jag frälst. (har
läst bibeln förut med, men då tvivlade jag) .
Nu är jag helt säker på att Jesus kommit in i mitt liv och jag känner
mig verkligen trygg och glad, jag älskar Jesus.
Nu till min fråga.
När jag inte läste bibeln, i
tonåren, då bråkade jag en hel del med mina föräldrar, svor
åt dom och sa väldigt elaka saker, dock så fick jag dåligt samvete
efteråt, ibland på direkten, ibland dagen därpå osv, så då bad
jag självklart om ursäkt. Och de vet att jag älskar dom, och de älskar
mig.
På den tiden visste jag inte att de
som gör sådant mot sina föräldrar skall straffas med döden.
I dagsläget, när jag nu är kristen
och vet om vad det står i bibeln och vad som gäller så är jag mycket
lugnare och försöker prata lugnt och sansat med mina
föräldrar och respektera dem så gott det går.
Men ofta hamnar vi i dispyt och det slutar med att vi höjer rösten
mot varandra (inga svärord längre) och även fast de har fel och
jag VET att jag har rätt när det handlar om vissa saker, så känner jag
att jag låter det helt enkelt vara.
Det är inte värt att bråka även fast de har fel.
Inombords så är det väldigt jobbigt när man VET att man har
rätt men jag har förbättrat mig och slutat svära. Dock, så för ett
litet tag sen så blev det tjafs igen, det slutade med att jag sa kärring
åt min mor vilket jag inte är stolt över, men bara någon halvtimma
efteråt så bad jag om ursäkt och krama om henne och hon likaså. Vi kom
överens om att båda hade "rätt" i diskussionen vi hamnade i
dispyt om.
Så, det jag undrar är detta: När
jag innerst inne älskar mina föräldrar och får dåligt samvete när
dessa tjafs uppstår, då jag höjer min röst eller svär (nu när jag
är kristen och vet om vad man skall göra samt icke göra enligt bibeln)
hur ser Gud på detta? Ska jag straffas med döden? Även
fast jag ända inifrån hjärta o själ ångrar mig och ber
herren om förlåtelse.
Jag fattar inte, för en människa som dödar, skall straffas, dock inte
med döden sägs det. Men att svära åt föräldrarna, ja då ska man
dö. Jag är tacksam för svar. Jag kan inte tolka det på ett annat
sätt. Jag älskar ju mina föräldrar och vi gör roliga saker ihop
också, och lagar mat o tar hand om varandra när hjälp behövs osv (bor
inte i samma stad som de längre)
Med vänlig hälsning R
ps. jag försöker öka min respekt
och säga att jag älskar dom mer o mer, en dag i taget. Och jag ber
herren om förlåtelse för att jag syndat och svurit åt dom.
Käre vän! När Jesus bar din synd på
Golgata tog Han straffet för dina synder på sig. Det står att
"Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det
skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort
genom att spika fast det på korset." Kolosserbrevet 2:13,14
Du tror på Jesus och har tagit emot
honom som din personlige Frälsare. Du älskar Jesus och Han bor i ditt
hjärta. Då är din synd utplånad och kastad i glömskans hav. Du
har blivit försonad med Gud genom Guds Sons död. Du har övergått från
döden till livet, enligt Guds Ord:
Jesus:
Amen,
amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt
mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått
från döden till livet. Johannes 5:24
Så långt som öster är från väster
låter han våra överträdelser vara från oss. Som en far förbarmar sig
över barnen, så förbarmar sig Herren över dem som fruktar honom. Ty
han vet hur vi är skapade, han tänker på att vi är stoft. Psaltaren
103:12-14'
Gud tänker på att vi är stoft! Herren
känner till vår svaghet och har medkänsla med oss.
Jag har utplånat dina
överträdelser som ett moln,dina synder som en sky.Vänd om till mig, ty
jag har återlöst dig. Jesaja 44:22
Vi får inte slarva och synda medvetet,
utan får ha Jesus för ögonen i allt vi företar oss. Om vi är ödmjuka
och har en rätt bild av oss själva så anser vi oss inte ha rätt att
brusa upp och ständigt visa irritation så fort vi känner oss trängda
på något sätt utan försöker leva i gudsfruktan och i kärlek gentemot
medmänniskor.
Men vi misslyckas ibland trots att vi
ville det allra bästa. När vi misslyckas får vi ödmjuka oss och be om
förlåtelse av Gud och av dem vi felat mot. Precis så gör du – och du
gör rätt! Var glad i din Herre och Gud! Han är stor i barmhärtighet
och kärlek.
Jesus är vår trogne överstepräst som
känner medlidande med oss och som prövats i allt som vi:
Då vi nu har en stor överstepräst,
Jesus, Guds Son, som har stigit upp genom himlarna, så låt oss hålla
fast vid vår bekännelse.
