Ulricas berättelse om befrielse från ätstörningar:
"Jag vägde 29 kilo"

Självsvält och hetsätning
Detta är min berättelse om min kamp mot anorexia och hur Jesus befriade mig. Hur jag kom bort från Gud efter att ha varit frisk i 10 år. Och hur jag fick komma tillbaka till Jesus igen.

I 13-års-åldern började jag banta som vilken tonårsflicka som helst – egentligen utan någon orsak. Jag ville se ut som en mannekäng. Bantningen övergick i tvångstankar och svår anorexi (självsvält) och så småningom också bulemi (hetsätning). Jag pendlade mellan att svälta och vräka i mig mat helt okontrollerat. Som minst vägde jag 29 kg. Jag var svårt sjuk och slutade i princip leva.

Behandlingshem 
18 år gammal hamnade jag på ett behandlingshem där jag vistades ett år. Där gick jag igenom transaktionsanalys, gestaltterapi, gruppterapi och skrevs ut efter ett år och "skulle vara frisk". Men jag återföll direkt i sjukdomen. Jag försökte att på terapivis intala mig själv att jag var frisk, men jag kunde inte låta bli att äta, spy och laxera. Mitt liv var ett nattsvart mörker och jag kände mig alldeles trasig invärtes. Jag blev allt sjukare, hade njursten, gallsten, reumatism, laktosintolerans (mjölkallergi) m.m.

Till Göteborg
Jag flyttade till Göteborg och jag sökte hjälp via rekommenderade psykologer och psykiatriker. Jag erbjöds psykofarmaka, men jag hade på nära håll fått se vilket elände sådant kan leda till, så jag tackade nej. 

Jag fortsatte mitt sökande efter hjälp. Nu via homeopati, seanser, meditation, astrologi, m.m. Men jag fick ännu större ångest och oro och svårt att sova. Allt brakade samman och jag hade självmordstankar, tyckte att jag verkligen hade prövat allt men inget hade hjälpt.

Ateist
Jag förnekade Gud. Det gjorde man i alla de läror som jag hade behandlats med. Man blev "terapifrälst". Man skulle klara sig själv och vara stark i sig själv. Så jag var i princip ateist. Om någon talade om Gud åt mig var jag mycket otrevlig tillbaka.

Mitt rop på hjälp
Jag hade haft anorexia i 10 år. En gång när jag var ensam på ett berg där jag såg ut över hela Göteborg, ropade jag: "Gud om du finns så hjälp mig!" Och Gud ledde mig faktiskt så att jag började söka honom. Under ett års tid gick jag runt till olika kyrkor. Men jag tyckte att jag inte hade någon tro alls och upplevde bara tomhet, hade mest bara fullt upp med att hålla reda på när man skulle resa sig och sätta sig under gudstjänsten.

Brobyggarmöten
Jag var på väg att ge upp mitt sökande i kyrkorna, det var 1986. Då kom det fram en 80-årig farbror till mig i en kyrka och han sa "Jag har varit på Brobyggarmöte och där verkar den helige Ande och människor blir helade".
Då tänkte jag att om det är sant som han säger och jag får uppleva något som inte bara är människors verk, utan något direkt från Gud, då kanske jag kan tro.

En kväll åkte jag spårvagn med honom till ett möte hos Brobyggarna. Där fick jag uppleva att pastor Sergeis predikan talade direkt till mig i min situation. Bl.a. slog han handen i talarstolen och sa: "Det är roligt att tro på Gud!!" Det var något jag reagerade på och som jag aldrig glömmer.

Fullständigt befriad!
Gud började röra vid mig och jag upplevde Guds väldiga kraft och föll ned mellan bänkraderna. Jag gick också fram till förbön och föll ihop av Guds kraft. Jesus mötte med mig och jag blev fylld av den helige Ande, fylld av glädje och frid. Jag skrattade och grät glädjetårar om varannat under hela mötet. Jag var frälst. Då började min befrielse och sedan blev jag fri från anorexian.

Några dagar efter att jag besökt mötet helade Jesus min mage som var förstörd på grund av missbruk av laxermedel. Magen började fungera. Jag blev också helad från laktosintolerans. Jag gick upp i vikt till normalvikt.

När man är frälst blir det aldrig långtråkigt för livet blir innehållsrikt. Jag fick verkligen uppleva att det är roligt att tro på Gud! Jag var med och sjöng och fick föra människor till Gud och upplevde en väldig kärlek.

Ut i världen igen
Men trots detta underbara liv som jag hade i drygt 10 år, så kom jag på avvägar. Jag började dras in i det världsliga livet igen och drog tyvärr med mig min man bort från Gud. Han hade bara hunnit vara frälst ett år när detta hände. Mina intressen blev mest bara sådant som ofrälsta sysselsätter sig med.

Sjuk igen
Min sjukdom kom tillbaka smygande. Jag började äta och spy varje dag igen och mitt laxermedelmissbruk blev likadant som det var innan jag blev frälst. Jag blev sjuk igen både kroppsligt och själsligt. Magen blev förstörd igen, jag fick njursten (som jag hade haft problem med innan jag blev frälst) samt andra åkommor.

Under den här perioden då jag var borta från Gud och gav mig hän åt världen (i cirka 6 år), så talade Herren till mig varje dag om att jag skulle vända tillbaka till honom.
Jag upplevde en väldig nöd för jag visste att om Jesus kommer tillbaka, så är jag inte redo. Händelsen i New York den 11 september 2001 skakade om mig och fick mig att tänka till. Jag förstod att vi lever i den sista tiden.

Den onde vill ge en felaktig bild
Det blev mer och mer kaos i mitt inre och min man sa många gånger till mig: "Skall vi gå ner på ett möte?"
Men den onde hade inbillat mig att det hade gått för lång tid och att det var för sent för mig! Jag blev lurad av mörkrets makter att det inte fanns någon möjlighet för mig att komma tillbaka till Gud. 

En dag när min man återigen föreslog att vi skulle gå ner på ett möte gick jag till slut med på det.

Guds kärlek
Det var inte alls så svårt att komma tillbaka till Herren som jag hade inbillat mig. Jag upplevde Guds kärlek och syskonkärlek igen och grät mycket i förkrosselse.

Det är så fantastiskt hur Herren stod där och visade sin kärlek när jag kom tillbaka till honom. När jag tog steget och lade bort allt som hindrat mig att ha gudsgemenskap så gjorde Gud resten. Herren grep in och befriade mig och helade min mage igen.

Ett ständigt pågående helande
Det är nu över ett år sedan jag blev förnyad i den helige Ande och jag upplever mäktigt Guds kraft på varje gudstjänst. Herren fortsätter sitt underbara verk med mig. Jag är inte rädd, inte orolig. Jag har underbar frid.