I det här programmet tänkte jag tala om kraft, men också om lidande. Finns det möjligen ett samband? Är inte lidande meningslöst? Nej, inte riktigt. Det finns ett lidande som vi får acceptera för att förbli i kärleken, så att vi inte tar upp en strid så fort vi upplever att köttet får lida och stå tillbaka.
När man går in för det andliga livet får man ge avkall på det köttsliga för att få del av Guds härlighet.

Jesus säger:
Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt. Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv. Joh. 12:24,25

Varje dag så väljer vi väg. Varje dag så får vi tänka på Jesus som vill leda oss och lära oss sin väg.

Det finns mycket meningslöst lidande i denna värld. Men det finns också ett lidande som vi troende måste genomgå för att få uppleva verkligt andligt liv.

I Ef. 4:11-14 kan vi läsa: 
Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. 
De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.
Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse.

Det innebär att vi måste vara vakna över att vi också måste acceptera lidandet. Vi kan inte alltid ha rätt. Men vi måste ge Bibeln rätt. Vi måste ge Jesus rätt.

Vi måste ge Honom rätt som är vår käre Frälsare - Han som gav sitt liv för oss allesammans. Då blir det ofta till lidande. Vi får stå tillbaka för att ge Gud rätt - och då får vi uppleva en upplyst väg. Herren vill upplysa våra hjärtan om den väg vi skall vandra.

Skulle de första kristna och de heliga apostlarna haft en sådan underbar kraft och uppenbarelse om de inte hade accepterat lidandet? Nej, då tror jag att de hade blivit lekbollar åt världen och alltjämt tagit den väg som för tillfället verkade mest framkomlig. Men det är inte på det viset som vi skall tänka och handla. Vi måste tänka på vad Herren vill ha.

Apostlarna frambar vittnesbördet med stor kraft, de stod fast vid Guds Ord och höll blicken vid Jesus.

I Apg. 4:33 kan vi läsa: 
Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över alla.

Också vi i denna tid får uppleva underbar nåd, stor nåd - det vill säga om vi sätter Herren främst.

De onda makterna fick lov att backa när Herren talade. Herren vill ge också oss andlig smörjelse så att vi står fasta vid Guds Ord och är beredda att verka för befrielse. Att bringa människorna det glada budskapet är predika ett budskap som blir till befrielse från mörkrets makter och till ljus och glädje.
Om vårt budskap däremot blir sådant så att vi predikar det människor vill höra då verkar vi inte för befrielse. Det budskapet är inte gudomligt.

Visserligen kan man tala på många olika sätt, men vi skall inte söka människors ära. Om vi ännu vill leva människor till behag är vi inte Kristi tjänare.
Paulus, som är så ansatt i de här sista dagarna, säger i 1 Kor. 2:4:

Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft.

Anden överbevisar om synd, rättfärdighet och dom.

I Joh.5:41 så säger Jesus: Jag tar inte emot ära av människor.

Men skall vi då inte ära den levande Guden, skall vi inte ära vår käre Frälsare? Naturligtvis skall vi göra det. Jesus menade att Han inte talade för att söka ära hos människor.

Det är stor skillnad på att söka äran hos människor och att söka äran hos den levande Guden och att få det sagt som Gud vill att vi skall säga.

Jesus säger: 
Jag tar inte emot ära av människor. Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er. Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn, honom tar ni emot. Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden? Joh. 5:41-44

Vi får inte bli så flummiga i vårt predikande så att vi söker människors ära. Då upplever människor inte befrielse, frid och glädje. Utan då tror jag att vi formar religiösa människor som i sitt innersta istället förnekar Herren. Låt oss giva äran åt den ende, sanne Guden. Låt oss ära Jesus Kristus och tala om för världen vad Gud vill ha sagt.

Paulus visade uthållighet
Den i dag mycket ifrågasatte aposteln Paulus fick lida oerhört mycket, men han frambar ett budskap som blev till nytta, till befrielse för dem som lyssnade till honom. Han valde inte att söka människors ära, han valde inte att tala dem till behag.

I 2 Kor.11:25-27 skriver Paulus:
tre gånger har jag blivit piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn låg jag i det djupa vattnet. Jag har ofta varit på resor, utstått faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder, allt under arbete och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta utan mat, frusen och naken.

Om Paulus i stället för att förkunna det budskap som Herren ville att han skulle förkunna skulle ha förfallit till att bli en vältalare som söker människors ära, då hade han säkert sluppit en mycket lidande. Men hade han då varit till nytta?

Om vi ser på Jesus och följer Honom tror jag att vi hamnar i den situationen att vi i mångt och mycket handlar likadant som de heliga apostlarna och den första tidens kristna. På det sättet får vi tag på den urkristna läran.

Herren verkar bortom allt vad vi kan se, men Han är nära alla dem som åkallar Honom av ett uppriktigt hjärta. Det är inte så att vi skall visa Gud vägen. Gud vill genom sitt Ord upplysa oss.

Om Jesus får vara det verkliga ljuset upplever vi också god gudsgemenskap och underbar frid. Då får vi ta vara på korsets budskap och så blir det till korsets kraft och till ett nytt liv.

Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. 1 Korinthierbrevet 1:18

Kraft är något som vi behöver varje dag. Vi behöver livskraft och energi.

Den energin får vi genom tron på Jesus Kristus när vi skaffar bort allt som hindrar gemenskap med Gud. Ibland är det faktiskt den där vältaligheten som har gjort oss religiösa istället för pånyttfödda.

Vi behöver alltså gå till rätta med oss själva. Möjligheten finns för varje människa som av hjärtat söker Gud att få uppleva underbar frid och ett underbart liv. Också under lidande visade Paulus att han är en segrare i Kristus. Han såg på Honom, hämtade kraft hos Honom, och ärade den ende, sanne Guden. Han gav äran åt Jesus Kristus, som själv är Gud.