Den som kommer som syndare till Jesus blir inte utkastad

Predikan nedskriven i efterhand från direktsänt radioprogram, lyssna här

Inte bara salighet utan också lidande
Det står skrivet: ”När de rättfärdiga ropar hör HERREN, han räddar dem ur all nöd. HERREN är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälsar dem som har en bedrövad ande. Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt.” Ps 34:17­19.

Vi ser att Jesus fick lida väldigt mycket. Han fick till och med lida döden. Vad mer kan en människa göra för en annan medmänniska? Han gjorde ju detta för oss alla. 
Om Jesus bor i våra hjärtan så får vi inte bara glädjas, utan vi får också lida.

Vid ett tillfälle var det en kvinna som prisade den som fött Jesus som salig. Jesus svarade att den som hör Guds Ord och tar vara på det är salig. Det verkar som att kvinnan fick en kalldusch för att hon sa något gott. Jesus rättar oss många gånger.

Ibland vill vi vara saliga och utan varje börda redan under jordetiden. Naturligtvis finns det stunder av salighet och glädje...Men livet är som det är ­ det finns också bördor. Men den kraft som Gud ger är större än bördan, annars skulle ingen orka med. Vi bidar efter Herren och hämtar ny kraft.

Och vi kan prisa oss saliga ibland, vi kan tacka Gud och uppleva att vi är trygga, därför att vi är räddade.

Du vet, en människa som är väldigt orolig, i dödsnöd och ångest och befinner sig i en situation där hon håller på att gå förlorad, en sådan människa kan inte känna sig trygg. Det är omöjligt. Det finns förstås en falsk trygghet som en människan kan uppleva då hon förlitar sig på sig själv och sitt eget.

Liknelsen om farisén och tullindrivaren 
När farisén och tullindrivaren ber (Luk 18:9 ­14), så förlitar sig den ene på Guds barmhärtighet. Tullindrivaren vågar inte ens gå nära. Trots att han är längre bort än farisén, som går nära templet.

Tullindrivaren verkar ändå vara närmare Gud, för att han inte bygger på sitt eget, utan han bygger på Guds barmhärtighet. ”Gud, var nådig mot mig, syndare” ­ det är den rätta inställningen.

Vi kan liksom inte komma till Gud med något eget, utan vi får söka det Gud har att ge. Det är Gud som vill frälsa. Om vi hade kunnat göra det där själva, då hade vi inte behövt Gud. Men Gud vill att vi ska känna behov av Gud.

Jag kanske skulle ta och läsa det här stycket, liknelsen om farisén och tullindrivaren. 

9. Till några som litade på att de själva var rättfärdiga och som såg ner på alla andra riktade han denna liknelse: 
10. ”Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare. 
11. Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. Luk 18:9-11

Farisén såg ned på tullindrivaren. Jag tycker det är en väldigt konstig inställning om man vill närma sig en rättfärdig Gud ­ att man ser ned på den människa som står en nära. 

I det här fallet var det tullindrivaren som farisén närmast tänkte på. Sedan berömmer sig farisén: 

12. Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper.’ 
13. Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’  Luk  18:12 - 13

Han kom inte så nära, utan han stod AVSIDES. 
Han dömde sig själv så hårt. Han menade att han inte var värdig. Men han var ändå närmare Gud och Guds barmhärtighet i och med att han helt enkelt inte upphöjde sig.

Den som upphöjer sig ska ju bli förödmjukad, och så gick det ju med den här farisén: 

13. Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’ 
14. Jag säger er, det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre. Ty den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.” Luk 18:13,14

Gudsmänniskan ser sig som ovärdig
Här ser vi hur Gudsmänniskan många gånger ser på sig själv. Om hon har den rätta uppenbarelsen, så ser hon sig som ovärdig. Men på grund av Guds rika kärlek så kan hon tillräkna sig nåd och förlåtelse. 

Hon ser på en god och barmhärtig Gud. I stället för att hon skulle framalstra någon sorts ”helighet” och något som hon tycker är gudstjänst, för att visa sig vara bättre än andra , i stället för att peka på egna rättfärdiga gärningar som den här farisén gjorde, vilket det ju inte blev någon lön för, får vi se på vad Jesus uträttat. 

Det är en väldig skillnad mot att se på sig själv, sin egen rättfärdighet, sina gärningar och berömma sig av sig själv. Skriften säger att den som vill berömma sig ska berömma sig av Herren. Den som kände sig syndig var närmare Gud och Guds barmhärtighet och han fick hjälpen, i stället för han som menade sig vara rättfärdig. 

Jesus kom för att frälsa syndare
Det är SYNDARE som Jesus frälsar – vad härligt! Därför kunde jag också bli frälst. Jag var en förskräcklig syndare. Jag hade en sådan syndanöd att jag tänkte:
”Jag tror jag dör på stubinen om jag inte får hjälp”. Jag var väl som människor för det mesta är, det var inget märkvärdigt. Men jag kände av skulden och tyngden över att jag inte hade bekänt Jesus.

Då frågar vi oss: Vad är synd? Bibeln säger att synd är att inte tro på Jesus Kristus. Om någon inte tror så är denne kvar i synden. Det blir inga trons gärningar, det blir ingen omvändelse, utan man är kvar i mörkret, i synden. 

Men när människan tror, så ser hon och tillägnar sig det Jesus gjort i stället för att se på sin uppfostran och de goda frukter som naturligtvis också kommer av en god uppfostran. Men de frukterna har vi ingenting för i frälsningen. Utan vi får komma som syndare.

Herren ser bort från den som menar sig vara rättfärdig utan honom
Därför är det väldigt skönt när man predikar. Alla är välkomna. Den som kommer till Jesus som syndare, blir ju inte bortkastad och utkörd på något sätt. Utan Herren tar emot var och en som kommer på det rätta sättet. Men Herren ser bort ifrån den som menar sig vara rättfärdig utan Honom. Gud är det som rättfärdiggör. Jesus är vår rättfärdighet.

Så du ser att om du dömer dig själv, så ska du inte bli dömd. Du dömer dig som oren och orättfärdig inför Gud och du tycker inte att du räcker till ­ då är din situation bättre än om du tycker att du är jättebra på alla tänkbara sätt. För det fungerar inte. 

Oavsett att den här farisén måste ha varit en väldigt fin människa, en väldigt skötsam, ordentlig, offervillig människa (han måste ha varit något utöver vad människor vanligen är eftersom han kunde räkna upp allt det här goda) så räckte det inte. Man måste komma till Jesus, till Gud, som syndare. Omvändelse blir till bättring.

"När jag är svag är jag stark"
När man predikar är det ofta på det viset att man känner sig svag i sig själv och som att man inte behärskar situationen. Man vet inte riktigt hur man ska bära sig åt. Så får man Guds hjälp! 

Men det händer ibland att man tänker: ”Ja, den här situationen klarar jag”, och man ser bara till sig själv.
Och så upptäcker man att då klarade man det inte så bra. Då blev predikan mest förståndsmässig och smörjelsen fick inte verka som den skulle. Vi behöver kunna säga är: ”När jag är svag, är jag stark”(2 Kor 12:10).  När jag inte ser mig som märkvärdig blir jag renad . När vi ser oss som syndare finns det förlåtelse. 

Problemet att se sig som rättfärdig
Många människor har problemet att de aldrig ser sig som syndiga, utan de ser sig som rättfärdiga. Men det är ju de sjuka som behöver läkare - inte de friska. De som redan anser sig goda nog förstår inte att de är i behov av Överläkaren Jesus. 
Vi får se det på det viset att vi alla har behov. 

När det gäller nådegåvor, så är det nåd. Vi kan inte berömma oss över det som har ”regnat” över oss, som vi har fått av nåd. Vi kan berömma oss av Herren och vi kan vara tacksamma och säga:
”Tack Jesus! Nu fick jag tungotal och nu fick jag uppleva Andens kraft!” Men vi får inte bli uppblåsta, så att det Gud gav verkar i motsatt riktning, i stället för att vi tar vara på nåden alltjämt.

Allt är nåd
Det är tyvärr så många gånger att en mäktig upplevelse kan ”slå över”. Men Gud är ju bra på att leda det rätt och ödmjuka människan på nytt, så att hon tar det på rätt sätt och ser Gud bakom allt.

Om vi ser oss själva bakom allt, då är det farligt. Då ser vi inte Gud alls. Då ser vi våra händer, vad de har verkat, vi ser vårt tänkande och vår vishet, men vi ser inte Gud.

Men det står skrivet: ”Av nåd är ni frälsta, Guds gåva är det”. Jesus blev oss till vishet, kraft och frälsning. Alltsammans är nåd. Vad skönt – att bara få! 

Den som vill bli frälst säger alltså: ”Tack, men det är ju gratis det här!” Javisst, det är av nåd. Det är gratis. Sedan leder Gud människan in i de goda gärningarna på olika sätt. 

En del har tro för det och det, andra har mindre tro. Vi tänker så väldigt olika. Men genom sin kärlek enar Kristus också oliktänkande människor.

»Tillbaka till förteckning över predikningar

Frågor och svar om kristen tro
     
Upp igen