|
|
När jag blev frälst fylldes jag av en stor vördnad inför naturen.
Tänk att jag lärt känna Skaparen själv!
Kärleken till djuren blev
större. Jag var rädd att sätta ner fötterna var som helst när jag var
ute och promenerade. Tänk om jag av misstag skulle trampa på en av Guds
fina skapelser – en myra till exempel!
Naturen är mer
fascinerande än den var förut när jag inte var kristen. Jag tänker på
hur underbar Gud är som skapat allt detta vackra. Naturen påminner om
hur stor Guds makt är och man får en större tro.
Som kristen söker man
friden, man vill leva stillsamt. Därför uppsöker man gärna naturen.
Som andra friluftsintresserade och naturälskare söker kristna skiftande
upplevelser i naturen. Vi människor hör samman med naturen och att
naturen har en läkande kraft är självklart. Man blir mer rädd om
naturen, man vill inte smutsa ner eller skräpa ner, man känner ett
större ansvar.
Gud har gett människan uppdraget att vårda och förvalta skapelsen. (1
Mos kap 1 & 2).
| När
jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som
du har skapat, vad är då en människa eftersom du tänker på
henne, en människoson eftersom du tar dig an honom? Psaltaren
8:4,4
Himlarna vittnar om Guds
härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk. Psaltaren
19:2
Ända från världens
skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga
makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat.
Romarbrevet 1:20
Han helar dem som har
förkrossade hjärtan, deras sår förbinder han.
Han bestämmer stjärnornas
mängd, han nämner dem alla vid namn.
Stor är vår Herre och
väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns. Ps.147:3-5
Vet du inte, har du inte
hört att Herren är en evig Gud, som har skapat jordens ändar?
Han blir inte trött och utmattas inte, hans förstånd kan inte
utforskas. Jesaja 40:28 |
 Måste man ha upplevt en
otrolig värme och lycka för att vara frälst? Är jag frälst?
Upp
igen
<Föregående
fråga
<<Tillbaka
till alla frågorna
|
