Rövaren på korset levde ett dåligt liv men fick av Jesus löfte om evigt liv innan han dog. Nåden räckte till.

Om livet är tvärt om. Jag lever helt för Gud och tror på Jesus men alldeles på slutet av mitt liv så tappar jag tron. Är allt innan förgäves eller räcker nåden till även där? Undrande

Bibeln lär att det som räknas är hur vi har det ställt med Gud när vi lämnar jordelivet. Bor Kristus i oss eller inte – det är det som är frågan (2 Kor. 13:5, Rom.8:9).

Av denna anledning uppmanar oss Bibeln mycket allvarligt att vi ska vara vakande och bedjande samt varnar för konsekvenserna av att "slöa till" och bli ljum.

Vi kan tycka att vår tro varierar. Man kan ha en verksam tro för vissa saker, i andra situationer kan man tycka att tron inte når riktigt fram. Men Gud är barmhärtig och begär inte det omöjliga av oss. Hans nåd räcker alltid till för troende som strävar efter att hålla fast vid Herren i tro och kärlek under allt som dem möter – även om tron ibland verkar liten som ett senapskorn.

Man kan råka ut för stora misslyckanden i livet. Men Guds nåd räcker alltid för den som ödmjukar sig och av hela sitt hjärta tyr sig till Jesus och överlåter sig i tro. Herren står troget vid sitt ord. Herren är alltid likadan – redo att ta emot var och en som kommer till honom av uppriktigt hjärta.

Jesus: Den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut. Johannes 6:37

Vi får komma till Jesus som vi är - inte på grund av någon egen förtjänst, utan för att vi litar på Hans stora kärlek och det verk Han utfört åt oss på Golgata. Vi får komma syndiga och Hans blod renar oss så att vi blir vitare än snö. Han renar oss och ger oss sin frid.

Man kan drabbas av svår sjukdom och åldrandet kommer med svagheter. Man kanske då tycker att tron inte är vad den var då man var ung då man energiskt tjänade Herren. Men Gud som är barmhärtig ser på oss med medkänsla och förståelse. Han ser på oss med kärlek. Han glömmer inte gärningar vi gjort i tro och kärlek tidigare (Hebr. 6:10). Vi får i svaghet hålla fast vid hans starka Fadershand. Om Kristi ande bor i människan så är hon redo att möta Frälsaren även om hon är medvetslös eller ligger i koma.

Guds kärlek och barmhärtighet är större än vi människor många gånger tänker.

Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka. Han skall i trofasthet utbreda rätten. Jesaja 42:3

Gud har lovat att bära oss och rädda oss. Men bara så länge vi låter Honom bära oss. Vi måste hålla hjärtat öppet, leva i kärlek och försoning och tillåta Honom att ta hand om oss.

Man får inte synda på nåden. Man får inte förhärda sitt hjärta.

Om man tillsluter sitt hjärta för Jesus och kommer bort från tron kan man inte tillgodoräkna sig tron man haft tidigare i livet. Vi har en fri vilja. Det är våra senaste val i livet som gäller. Om man väljer att vandra bort från Herren kommer skymningen gradvis. Den dag människan blivit så förhärdad att hon i sitt sinne är helt bortvänd från Gud, känner bara Gud som känner alla människors hjärtan.

Det går inte att lura Gud. Man kan inte strunta i Gud och vandra sina egna vägar och tänka att det ändå ska gå väl på grund av att man tidigare levt helt för Gud. Man kan inte heller planera att vänta med att överlåta sig åt Gud tills man hamnat på dödsbädden.

Hur ska jag överlåta mig åt Gud och bli befriad från oro? Läser Bibeln regelbundet och är flitig gudstjänstbesökare…

Upp igen           <Föregående fråga