Hej!
Mitt namn är Khallo, börja med att säga att detta är mycket bra
initiativ till webbsidan.
Vi har funderingar/en
tolkningsfråga. Det är så att jag/vi är romer. Vi har bl.a. en
urgammal tradition bland romer där vi brukar ha "likvaka" i 3
dygn när någon avlider.
Grejen är den, att nu på senaste decennierna har många romer upptäckt
Bibeln, och då måste vi tillägga att romerna har ej varit bofasta i
Sverige sedan 1965, vilket fram till dess oftast varit minst 90%
analfabetism bland romer. Men som sagt, idag läser vi och skriver
godtyckligt.
Åter till funderingen.
Det finns vissa romer som säger/tror att om man vid en likvaka säger
"må det vi dricker och äter vara till gagn för den avlidna"
att det på något sätt är "avguderi" att man avgudar den
avlidne. Jag hoppas att Du förstår det jag vill säga!
Vi har sagt så här ("må det vi dricker och äter vara till gagn
för den avlidna") i hundratals år på likvakor (tradition).
Finns det något i Bibeln som säger motsatsen?
Är
det avguderi? Eller är det en misstolkning av oss?
En annan fråga som vi diskuterar är
även "tungomål", vi ha börjat att studera bibeln samt
bönemöte i en grupp på 10-15 personer med en församlingsledare som vi
har valt ut.
Hur skall vi hantera tungomålen i gruppen om vi inte har någon som kan
tolka dessa?
Är det lämpligt att låta dessa i församlingen tala i tungor, eller
inte?
Vissa påstår att man måste ha någon som tolkar, och det har vi inte,
hur göra?
Tacksam för hjälpen,
återigen mycket bra hemsida.
GOD BLESS
//khallo
Ett nytt sätt att se på döden
Tack för ditt mail Khallo. Det gläder oss att höra om era bönemöten
och bibelstudier! Vår pastor Veli Sergei evangeliserade mycket bland
romer när han var resande predikant. Många blev frälsta och helade och
Jesus uträttade mäktiga under av olika slag.
Pastorn beskrev mötena där som underbara.
Se gärna
evangelisationsfilmen »VÄGEN
där lite evangelisationen och möten bland romer filmats.
Bibeln lär att efter att
någon avsomnat så kan vi inte på något sätt förändra dennes
situation. Gud är en Gud för de levande. Det vi äter eller dricker
eller något annat som vi gör kan inte bli till gagn för en avliden och
kan inte förändra vår relation till den avlidne heller.
Däremot kan man närma sig Jesus i tro och få bördor som beror på
ouppklarade saker med den avlidne avlyfta genom tron. Vi ska kasta alla
våra bördor på Herren (Psaltaren 55:23). Jesus har på korset dödat
ovänskapen och vi får tillgodogöra oss Jesu försoningsverk på alla
plan i våra liv.
Även om det är en
urgammal tradition bland romer, så har ni ju en helt annan inställning
till döden nu när ni är frälsta och har Bibeln som rättesnöre.
Nu när ni tror på Jesus och har fått ett levande hopp,
varför inte ändra på begravningsceremonierna lite? Kanske ni kan läsa
några bibelverser i stället?
Vi är många som har haft olika seder/traditioner tidigare som vi
upptäckt inte passar ihop med vår tro sedan vi blivit frälsta. Man får
försöka ändra på sådant som man inte har tro för så man kan ha ett
gott samvete inför Gud.
Tungotalet uppbygger
När det gäller din fråga om tungotalet som ju är ett härligt
bönespråk vi fått för att tala med Herren och prisa honom: Vi har
fått tungotalet för att använda det så mycket som möjligt och bli
uppbyggda i tron. Paulus skrev att han talade i tungor mer än alla de
andra…
På offentliga möten ska man inte tala i tungor högt om ingen uttydare
finns. Utan man kan tala lågt eller tyst inom sig.
När det gäller bönemöten så är vi ju lite friare. Bönen är ju det
huvudsakliga som vi samlats kring och då är tungotalet ett naturligt
sätt att bedja. Vi talar i tungor till vår egen uppbyggelse, ofta för
att fyllas med kraft för att sedan be med vanliga ord.
Men
det finns ingen anledning att överrösta med tungotal om ingen uttydare
finns. Om det inte uttyds är ju tungotalet inte till någon nytta för
någon annan utan bara för oss själva.
Men nyttan med tungotal ska inte underskattas. Ofta vet vi inte hur vi ska
be. Att då tala i tungor är ett underbart hjälpmedel. Vi kan få känna
att vår inre människa är i full fart med att be målmedvetet när vi
talar i tungor. Vi känner att bönerna når fram till Herren och vi
förnimmer att det sker någonting underbart när vi ber med tungotal.
Om någon talar tungomål, får
två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda
det.
Men finns det ingen som
uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast
tala för sig själv och till Gud. Ty Gud är inte oordningens Gud utan
fridens. 1 Korinthierbrevet 14:27,28 + 33
Må Herren välsigna era
bönemöten!
»
