Hej, och stort tack för er mycket informativa och tankeväckande sajt!

Detta kommer att bli ett långt email, och jag ber om ursäkt för detta.

Jag har många frågor som besvärar mig och ger mig ångest, och jag hoppas att jag kan skriva ner dem på ett sätt som förklarar min situation. 

Jag är en kvinna på 37 år som uppfostrades strikt ateistiskt av en manipulerade narcissistisk mor och en lättmanövrerad och undvikande far.

När jag var liten, jag var nog fyra eller fem år gammal, frågade jag vad som händer när man dör. 

Min mor svarade att man slutar andas, kroppen slutar fungera och börjar ruttna bort efter begravningen eller blir kremerad, vilket hon förklarade var att den döda kroppen blir bränd till aska, som stoppas i en urna och sätts i marken. 

Jag minns fortfarande hur iskall jag blev av hennes svar, och frågade vad som hände sedan. 

"Det händer inte något mer." svarade hon.

"Du känner inget, kan inte äta, tänka, tala, känna, minnas, gråta eller skratta och inte höra, allt slutar finnas och det blir mörkt."

Utöver denna cyniska syn på döden fick jag hela tiden höra att det var korkat att tro på Gud och att vara troende, oavsett vilken religion man tillhörde.

Alla gudar var bara påhitt och de Kristnas Gud var en vidrig och självcentrerad, nyckfull och hårt dömande massmördare. 

Jag uppfostrades att tro på detta, och det gav mig en vidrigt stark dödsångest som jag lidit av sedan dess, och fortfarande lider starkt av.

Det värsta är att även om jag vill tro med hela min varelse så KAN jag inte!

Det känns fruktansvärt! 

Mitt sinne går hela tiden tillbaka till det jag fick inhamrat i mig när jag var liten. 

Allt blir svart.

Jag har försökt tro, på många saker.

Jag var grovt mobbad i hela grundskolan, men i högstadiet fick jag en vän som var med i Pingstkyrkan, och vi satt i innerummet och lärde oss om Gud och Jesus och den Helige Ande av en snäll äldre tjej som kom till skolan en gång i veckan på mission.

Jag trodde att jag trodde, men det var bara önsketänkande, och när jag kom hem blev jag utskrattad och förlöjligad av min mor.

Strax därefter bytte jag skola på grund av att mobbingen blev värre, och i och med det, försvann min kontakt med troende. 

Jag letade efter tro överallt, och testade religioner, bland annat Wicca, men jag kunde inte känna något. 

I gymnasiet fick jag en ny vän som var medlem i pingstkyrkan, och jag följde med henne till ett väckelsemöte där jag trodde att jag blev frälst.

Jag tog emot handpåläggning och fick förbön, och bad, och gick på möten ofta.

Jag läste Bibeln, blev döpt, och försökte leva kristet, men den där hemska tomheten, det jag lärt mig av min cyniska mor, och det svarta efter döden, var alltid kvar i mitt medvetande, som ett oläkbart sår som alltid revs upp oavsett hur mycket jag än bad och grät.

Jag har varit med om mycket tråkigheter, som jag hamnat i på grund av min mors elaka agerande, inte bara gällande tro, utan också finansiellt och emotionellt. 

Hon har utnyttjat mig och min hjälp som en slit- och- släng-pryl, som en sak hon kunde vrida ur allt nyttigt och gott ur för att sedan, när hon använt upp mig och den hjälp jag gett henne, sparka undan mig utan minsta tanke på hur jag kände. 

Med tanke på hur hon virat in mig i sina lögner och den uppfostran jag fick så har jag det grymt svårt att komma ur hennes nät, även om jag tagit totalt avstånd från henne och min far och inte har någon kontakt med dem längre. 

För att kunna överleva känns det som att jag inte kan uppfylla de kristna idealen även om jag skulle vilja, och jag ångrar mig och skäms varje dag. 

Samhället är delvis byggt på omoraliska och fruktansvärt orättvisa grunder, och jag och min lilla familj skulle inte överleva om jag inte följde dessa riktmärken. 

(Tillexempel så är vi fattiga och har inte råd med fair-trade och ekologiska produkter, vilket gör att det jag köper bidrar till en försämrad värld)

Jag vill så gärna tro, men HUR?

Snälla, kan någon förklara för mig hur jag kommer över min uppfostran?

Finns det hopp för mig? 

Låt din omvändelse vara tydlig och radikal  
Allt börjar med att du tar ett beslut och bestämmer dig för att leva ett annorlunda liv. Ett liv där du tar avstånd från det liv du lever idag med gudsförnekelse och gudsfrånvändhet.

Så går du in i ett liv med Jesus i centrum. Du ber Honom komma in i ditt hjärta och ber Honom vara Herre. Du låter Honom styra din vardag, ja hela ditt liv. Du bekänner din tro på Honom med din mun, även om du skulle tycka att din tro är nästan obefintlig. Visa både Gud och människor att du menar allvar med din tro – var radikal och var modig i din bekännelse. Bibelns budskap är radikalt.

Tron kommer av predikan
Jesus uppstod från de döda. Han lever. Han har medlidande med dig och vill lyfta av din börda. Det är inte meningen att du i egen kraft ska uträtta något eller frammana en tro. Tron kommer av predikan står det i Bibeln (Rom. 10:17). Du behöver läsa Guds Ord och ta del av evangelium så att tro väcks i ditt hjärta. Gud verkar fram tro hos dig genom den helige Ande.

Över 100 predikningar finns att lyssna till på denna hemsida.
Be att Gud leder dig så att du får komma till en församling med levande kristna där tro på Jesus predikas.

Det handlar inte om mänskliga levnadsregler och ideal, det handlar om att möta Jesus och få del av Guds kraft och uppleva att man segrar över allt mörker och all otro i världen. Jesus vill leda dig dag för dag och låta din tro växa och ge dig alltmer ljus.

De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, tills dagen når sin höjd. Ordspråksboken 4:18

Alltsammans börjar någonstans, det börjar med din avgörelse för Honom. Börja om på nytt med din Gud och gör det helhjärtat. Han vill hjälpa dig med allt. Den Gud som Bibeln beskriver är en Undrens Gud, någon annan Gud finns inte. Lycka till. Vi ber för dig!

Hälsningar Brobyggarna.

Upp igen           <Föregående fråga

<<Tillbaka till alla frågorna