|
Israeliterna
vid Sinai berg
Folket tyckte att Mose dröjde
för länge, när han var på berget Sinai och talade med Gud. Så de
gjorde en guldkalv som de tillbad och offrade till och sedan började de
leka och dansa. De sa att kalven var deras Gud som hade befriat dem från
slaveriet i Egypten! De hade glömt deras Gud som hade räddat dem och
gjort så stora ting med dem.
När Mose kom ner till lägret från
berget där han talat med Gud fick han se ett fullkomligt kaos bland
folket. Det är inte underligt att Mose blev upprörd när han fick se hur
upproriska de var mot Gud och att de hade så hårda otroshjärtan. Gud
hade redan talat om för Mose på berget att folket hade vikit av från
Guds väg och tillverkat en gjuten kalv som de bad till. Mose bönföll
då att Gud skulle förlåta folket deras stora synd.
När Mose kom närmare och såg dansen
kring avguden, kastade Mose
stentavlorna ifrån sig och slog sönder dem. Han föll ned för Guds
ansikte och fastade i 40 dagar för folkets skull.
När
sedan Mose kom närmare lägret och fick se kalven och dansen, blev
han så upprörd att han kastade ifrån sig tavlorna och slog
sönder dem nedanför berget.
2 Moseboken 32:19 |
Gud hade visat sin stora omsorg om
folket
Gud hade visat folket att Han
utvalt Mose till deras ledare för att rädda dem ut ur slaveriet i
Egypten. Gud gjorde mäktiga under och tecken i Egypten för att Farao
skulle släppa israeliterna.
Gud själv gick före israeliterna i öknen, i en molnstod på dagen för
att leda dem och i en eldstod på natten för att lysa upp deras väg.
När de blev förföljda av Faraos här med vagnar och ryttare delade Gud
på Röda havet, så att israeliterna kunde gå mitt genom havet på torr
mark, medan vattnet stod som en mur till höger och till vänster om dem.
Alla faraos krigsmän som kommit efter dem ut i havet drunknade.
När de hungrade gav Gud
manna från himlen att äta. De fick se Guds härlighet som en
förtärande eld på berget och de fick höra Gud tala till Mose. Vid
Sinai berg gav Gud dem sin lag genom Mose. Mose gick flera gånger upp på
berget där Gud talade med honom ansikte mot ansikte. Israeliterna var
utvalda till att vara Guds eget folk.
Just när Gud hade gjort ett mäktigt
under trodde folket på Gud. Men snart glömde de allt. När de fick
motgångar klagade de på Mose och Aron. De var tanklösa och otacksamma,
de ville inte tro.
Mose var en god och osjälvisk ledare som ömmade för folket. Mose
trädde fram som en medlare inför Gud.
När folket syndade var Mose önskan att
Gud skulle förlåta dem så stor att han flera gånger bönföll att Gud
skulle straffa honom i stället för folket. Gud som är barmhärtig och
förlåtande lyssnade till Mose böner och förlät folket deras stora
synder gång på gång.
Men de fortsatte att förhärda sig och
fick tåga omkring i öknen i 40 år. För sin otros skull kom ingen i
deras generation in i det land som Gud lovat deras fäder utom Kaleb och
Josua. Istället var det deras barn som fick komma in i det utlovade
landet. Ingen över 20 år kom in i Kanaans land.
Mvh Veli Sergei.
Läs mer: »
Hur
skall man uppfatta Mose, Elia och Esras ledarskap?
»Hur
hamnade judarna i Egypten?
Ty
vi är Kristi vänner, om vi ända till slutet stadigt håller fast
vid vår första tillförsikt.
Det heter: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era
hjärtan som när era fäder väckte min förbittring.
Vilka var det då som väckte förbittring, fastän de hade hört
hans röst? Var det inte alla de som Mose hade fört ut ur Egypten?
Vilka var han vred på under fyrtio år? Var det inte de som syndade
och blev liggande döda i öknen?
Och vilka gällde eden han svor, att de aldrig skulle komma in i
hans vila, om inte dem som var olydiga?
Vi ser alltså att det var för sin otros skull som de inte kunde
komma in. Hebreérbrevet 3:14-19 |
Jesus
säger "...jag har också en annan flock...", eller nåt
liknande….
Upp
igen
<Föregående
fråga
<<Tillbaka
till alla frågorna
|
