Söker man Gud eller blir man sökt av Gud? 
Ja det är frågan. Att söka Gud tänker jag mig som en aktiv viljehandling med bön, bibelläsning och att gå till kyrkan. Men samtidigt som att famla som en blind som inte kan veta hur Gud uppenbarar sig eller om han gör det.

Att bli sökt av Gud verkar enklare. Jag tänker mig som liknelse den människa som plötsligt en dag av en slump runt gathörnet möter sitt livs stora kärlek, konkret, fysiskt, verkligt. Det är liksom bara att tacka ja eller nej och valet torde heller inte vara svårt. Plötsligt som en uppenbarelse vet man bara att kärleken finns och även för mig. 
Tänk vad enkelt det skulle vara att bli drabbad av Gud jämfört med att själv kämpa efter att söka och finna Gud, likt en nål i en höstack.

Eller är det båda alternativen som gäller fast olika för olika människor. Eller en kombination av båda. Men för att använda bilden av kärleken människor emellan. Visst är det skillnad på vad slags INSTÄLLNING man har till kärleken och hur man kan möta den. Om man TROR PÅ att aktivt söka den så kan det ju vara en tidsödande ansträngning att jobba sig fram via spalter av kontaktannonser tex och kanske bara drabbas av frustration och besvikelser.

Eller också så tror man på att allt bara PLÖTSLIGT ordnar sig när tiden är mogen för det, likt någon sorts ödestro att allt faller på plats av sig självt och att lyckan har vingar. Ja ska man söka Gud, kärleken, lyckan eller ska man lita till att allt detta söker sig till den som är redo och mogen för det?

Visst mycket i livet handlar om val och beslut men det gäller nog inte Gud, kärlek, lycka? Antingen så tror man ju eller så gör man det inte och det sägs ju att tron är en gåva, alltså har man inte jobbat sig till den. Gud har ju alltid möjligheten att uppenbara sig för den som har en längtan. Och att äga en längtan är ju också i likhet med tron något man antingen har eller inte. Inte något man aktivt söker och jobbar sig fram till. Ja frågan är om man ska söka Gud eller om man blir sökt av Gud? 
Det ena är ju aktivt och det andra är passivt.

Soli Deo Gloria