|
|
|
Varför
kommer inte en snäll och skötsam person till himlen när en som levt
ett "dåligt liv" kommer till himlen om han ångrar sig?
Hej!
Jag har fått en
fråga från en icke kristen kompis om kristen tro. Han undrar om en
person som lever snällt hela livet och hjälper fattiga och sjuka,
donerar pengar till välgörande ändamål och liknande, varför den
personen inte kommer till himlen när en kristen som kanske varit
kriminell och levt ett "dåligt liv" kommer till himlen om han
ångrar sig? Och om han gör det varför den goda människan inte kommer
till himlen, och om det är så säger han att Gud är orättvis.
//mark |
|
|
En människa kan ångra mycket som hon gjort men det är inte det som
gör att hon kommer till himlen.
Jesus:
Gå
in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred
som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. Och
den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det
är få som finner den. Matteus 7:13,14
Den som inte tror är död i
sina synder. Men Gud har berett en underbar väg till förlåtelse och
förvandling för människan och till gemenskap med sig.
En sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som leder
till frälsning (2 Kor. 7:10).
Det är när man kommer med sin ånger till Gud och omvänder
sig (Apg 3:19, Apg 2:38) som synderna blir utplånade och man blir en ny
skapelse.
Man blir inte frälst av sin egen skötsamhet eller egen
rättfärdighet. Man kan inte bygga på egna meriter. Alla
människor har syndat och saknar härligheten från Gud. Men Jesus har
tagit på sig straffet för all vår synd på korset. Genom Jesu blod
blir vi renade från synd. Om synderna så är blodröda kan de bli
snövita (Jesaja 1:18).
Den egna rättfärdigheten
är som en fläckad klädnad och utan tro kan ingen komma till Gud. Tro
innebär att man bekänner sig till Jesus och gör trons gärningar. Det
är sinnelaget som räknas. Det handlar om gärningar som man gör till
Guds ära, sedan man kommit till tro. Kristi kärlek tvingar. Genom
pånyttfödelsen får man del av Herrens tankar och hans sinnelag.
|
Farisén
och publikanen i templet
För
några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och
som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse: "Två
män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och
den andre publikan. Farisén stod och bad för sig
själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra
människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som
den där publikanen. Jag fastar två gånger i
veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar. Publikanen
stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen
utan slog sig för bröstet och bad: Gud, var nådig mot mig,
syndare. Jag säger er: Han gick hem rättfärdig,
inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli
förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli
upphöjd." Lukas 18:9-14
Alltså,
om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är
förbi, se, det nya har kommit. 2 Korinthierbrevet 5:17 |
Läs
mer: »Vad
är försoningsläran?
»Kristendomen
är ofta beskriven som sinnelagsetik, vad menas med det?
Nästa fråga:
 Vad
är Guds namn?
Upp
igen
<Föregående
fråga
<<Tillbaka
till alla frågorna
|
