Hejsan! Jag skulle vilja fråga om det spelar roll vilken församling man är med i. Jag är med i en församling där dom inte bryr sig om mig så mycket. Sen brukar jag vara i en annan församling mycket nu på sistone som jag var med förr. Där är det mer folk som bryr sig om varann. Bytte församling för några år sedan, då var dom jätteintresserade av oss och pastorn kom jämt och talade med oss och skojade med min dotter som då var 13 år. Men sedan efter ett par år när vi gick med i församlingen så har han inte brytt sig om oss. Det är bra predikan och lovsång annars. Men i den gamla vi var med förr är det inte så mycket folk men annars är det ok. Vad skall jag göra, skall jag gå i ännu fler församlingar och kolla. Jag tycker att när vi inte varit så mycket i kyrkan så attackeras man mer, kan det vara sant. Att om man är bland de kristna och kyrkan så har den onde inte så bra fäste på guds barn. Jag äskar Jesus och läser mycket om hans gärningar och ber för människor här hemma. Jag är rätt så dålig att be när det är folk omkring men i min ensamhet talar jag mycket med min frälsare. Jag har även tinnitus så jag har svårt att höra när det är många som talar.
Vore tacksam för svar till mitt brev. Hälsningar Eva.

Det är naturligtvis ett gott tecken om människor har en äkta omsorg om varandra. 

Man ska söka en församling där det är pånyttfödda kristna som tror och ber, är intresserade av Guds Ord och arbetar för människors frälsning. Jesus ska vara i centrum, verksam genom den helige Ande.

Det spelar ingen större roll om församlingen är stor eller liten. Gud kan göra stora ting genom få lika väl som genom många.

Sökare ska kunna komma och bli frälsta, man ska kunna avlasta bördor och bli förnyad i Anden. Man kan uppleva underbar gemenskap i Anden utan att man nödvändigtvis alltid pratar så mycket med varandra. Gemenskapen i Anden går djupare än all annan gemenskap. Kristus enar och det är ett skydd i att tillhöra en församling där man ständigt tar del av Guds Ord och själv söker vara till nytta på olika sätt.

Man kan be tillsammans och hjälpa till att be stilla och uppleva att Gud bekänner sig till bönen även om man är blyg och har svårt att be högt. När man ständigt är bedjande för alla man känner i församlingen och för alla behov (man ber naturligtvis också för dem man inte känner) känner man sig delaktig i Guds verk och i församlingen och det är så det ska vara.

Mvh Veli Sergei.

Läs mer: »Efter predikan i kyrkan går alla hem. Jag är blyg, saknar kristna vänner. Hur träffar man kristna, hur umgås de?

Jag är uppvuxen i ett religiöst hem, har varit aktiv i frikyrkan, har läst Bibeln och försökt bete mig som en kristen, utan att bli frälst. Hur ska jag bli fri?