|
|
Sorgen
Alla människor sörjer sina döda oavsett om man har en religion
eller inte.
Så är det också bland kristna. När någon avsomnar och lämnar oss
upplever vi sorg och saknad, ett tomrum. Men den som är avsomnad i tron
på Jesus är räddad för evigheten. Därför sörjer kristna inte på
samma sätt som de som inte har något hopp.
| Jesus:
I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så,
skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er?
Johannes 14:2 |
Välsignelse och förbön
Har man verklig frälsningsvisshet, så går man inte förlorad för
evigheten om man inte blir välsignad på dödsbädden. Den frälste går
till Gud oavsett om hon får välsignelse eller inte. Mycket på denna
hemsida handlar om hur man blir frälst.
Är man det minsta tveksam över sin frälsning, ska man med alla medel se
till att få hjälp i bön och att be om syndernas förlåtelse och att
överlåta sig åt Jesus. Man kan aldrig få för mycket hjälp i bön och
vi ska ta vara på alla tillfällen. Vi ska göra allt vi kan för att
vara helt redo att möta Gud den dag vi avsomnar.
Begravningsakten
Begravningen brukar ske inom några dagar till ett par veckor.
Begravningsakten är ett gemensamt avsked med kristen sång och musik,
tal, bön och bibelläsning. Efteråt blir det ofta en minnesstund.
Om den avlidne uttryckt speciella önskemål för sin begravning ska
man i första hand följa dem, det är man faktiskt enligt lag skyldig att
göra. Annars måste man noga tänka igenom och söka handla så som man
tror att den avlidne hade velat ha det.
Frikyrkliga begravningar är mindre traditionella än Svenska kyrkans. Vi
har ett hopp i himlen där vi ska ses igen hemma hos Jesus och detta
betonas vanligen mer i många frikyrkor. I stället för jord kan man
lägga blommor på kistan och den som förrättar begravningen säger:
Det
som blir sått förgängligt, uppstår oförgängligt. Det som blir sått
föraktat, uppstår i härlighet. Det som blir sått svagt, uppstår fullt av
kraft (1 Kor 15:42-43).
Begravningen är till för att hedra den döde och för att sörjande
ska få sörja. Det är viktigt att man får ge uttryck för sin sorg.
Begravningsakten formas mycket av hur de närvarande (vanligen både
troende och icke-troende) ser på döden och vad man vet om tron hos den
avsomnade. Ibland vet de närvarande inte hur det var med tron hos den som
avsomnat.
Att visa respekt och medkänsla
Förutom den avlidne är de närmast sörjande huvudpersonerna på
begravningen. De närmast sörjande kan vara i chock och ha svårt att
planera begravningen. Det är bra om flera kan hjälpas åt så att det
blir ett värdigt avsked.
Det kommer vanligen igång mycket starka känslor när någon man haft
en personlig relation till har dött. Oavsett hurudan relationen var är
det viktigt att man deltar i sorgen vid en begravning med respekt,
medkänsla och hänsyn, att man beklagar förlusten av den döde och
söker vara ett stöd för de närmast sörjande.
Mvh Veli Sergei.
|
Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som
har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något
hopp.
Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också
att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom.
Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är
kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade.
Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun,
då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som
dött i Kristus Jesus uppstå.
Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln
tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi
alltid vara hos Herren.
Trösta därför varandra med dessa ord. 1 Thess 4:13-18
|
Läs mer:»Frågor
om döden, liv efter döden, synen på döden, samt fråga om alla kommer
till himlen
 Får man
ha andra människor som förebilder?
Upp
igen
<Föregående
fråga
<<Tillbaka
till alla frågorna
|
