Varför blev aposteln Paulus tillfångatagen?

Misshandel, fångenskap och upplopp
Anledningen till att aposteln Paulus blev tillfångatagen och fängslad flera gånger var att han predikade om Jesus (2 Kor.11:23 och 6:4,5). Han berättar om hur han för Kristi skull ofta varit i livsfara och fått utstå misshandel, blivit piskad och även stenad.

Judarna kunde inte tåla att Paulus motbevisade dem eftertryckligt och gjorde dem svarslösa genom att offentligt bevisa att Jesus är Messias.

Det står att de fylldes av avund för att många människor kom för att höra Herrens ord (Apg 13:44,45).

De anklagade Paulus för att sprida villoläror och ställa till med splittring där han reste omkring och förkunnade evangeliet och bildade kristna församlingar. De sa att Paulus uppmanade dem att överge de judiska sederna.

Judarna hetsade även hedningarna mot Paulus och hans följeslagare. De kunde till exempel säga:

Nu är de här också, de som har vänt upp och ner på hela världen, och Jason har tagit emot dem. De handlar alla mot kejsarens påbud och säger att en annan, en som heter Jesus, är kung. Apg 17:6,7

En del hedningar var rädda att få minskade inkomster om människor bytte religion och övergav sina gamla avgudar.

Det står att Guds ord genom Herrens kraft hade framgång och visade sin styrka. Människor som hade bedrivit trolldom brände sina böcker offentligt när de blivit omvända till Kristus. Det sammanlagda värdet av böckerna motsvarade cirka 50 000 dagslöner.

Silversmeder som tillverkade amuletter av avgudatempel satte hela staden Efesus i uppror när Paulus predikade där. De anklagade Paulus för att predika att gudar som är tillverkade av händer inte är några gudar och att deras stora avgud Artemis tempel därmed kunde förlora sitt anseende. Detta gjorde avgudadyrkarna ursinniga.

Vid ett tillfälle piskades och fängslades Paulus och Silas för att Paulus drivit ut en spådomsande ur en slavflicka och därmed berövat sina ägare från goda inkomster de brukade få genom flickans spådomar. Paulus och Silas anklagades för att störa stadens ordning och förkunna seder som det inte var tillåtet för romerska medborgare att anta eller följa.

Flera års fångenskap
När Paulus efter sin tredje missionsresa for till Jerusalem blev han tillfångatagen när hela staden kom i upplopp. Detta ledde till flera års fångenskap.

Det hela gick till så här: När Paulus kommit till Jerusalem mottogs han väl av den judekristna församlingen där. De föreslog att Paulus skulle genomgå en "reningsrit" tillsammans med några män som avlagt nasirlöften för att visa att Paulus inte uppmanade judar att överge sina seder och att ryktena om Paulus inte hade någon grund.

För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som står under lagen har jag, som inte själv står under lagen, blivit som den som står under lagen för att vinna dem som står under lagen.
För dem som är utan lag har jag blivit som den som är utan lag, för att vinna dem som är utan lag, fast jag själv inte är utan Guds lag utan lever i Kristi lag. För de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För alla har jag blivit allt, för att jag i varje fall skall frälsa några.
Allt gör jag för evangeliets skull, för att jag själv skall få del av det.
1 Korinthierbrevet 9:20-23

När Paulus var i Jerusalem fanns det folk från olika länder som var där för att tillbe. När några judar från Asien (nuvarande Turkiet) fick syn på Paulus i templet hetsade de upp en folkmassa och anklagade falskeligen Paulus för att ha vanhelgat templet genom att ha ta med sig hedningar dit, samt att Paulus predikade avfall från judarnas religiösa lag:

De sju dagarna närmade sig sitt slut, när judarna från Asien fick se Paulus i templet. De hetsade då upp hela folkmassan, grep honom och ropade: "Israelitiska män, hjälp oss! Det är den här mannen som överallt undervisar alla och talar mot vårt folk och mot vår lag och denna plats. Och nu har han dessutom tagit med sig greker in i templet och orenat denna heliga plats."
De hade nämligen tidigare sett Trofimus från Efesus ute i staden tillsammans med Paulus och räknade med att Paulus hade tagit honom med sig in i templet. Apg 21:27-29

Hela Jerusalem kom i rörelse och folk strömmade till platsen där Paulus var och han blev misshandlad. Paulus undgick att bli dödad av de uppretade judarna för att befälhavaren och soldater ur den romerska garnisonen kom dit och grep honom för att föra honom till fästningen där han skulle hållas i häkte. Paulus tilläts dock hålla ett tal för folket innan han fördes bort.

Paulus tal retade upp folket ännu mer och de skrek i högan sky och kastade klädesplagg och jord omkring sig.

Befälhavaren Klaudius Lysius ville få klart besked om vad som orsakat sådan uppståndelse och vad judarna anklagade Paulus för och kallade därför samman översteprästerna och Stora Rådet följande dag, för att ställa Paulus inför dem. Men i stället blev det en väldig oreda och meningarna om Paulus gick isär:

Det blev ett väldigt skrikande, och några skriftlärda som hörde till fariseernas parti reste sig och protesterade högljutt: "Vi finner inget ont hos den här mannen. Tänk om en ande eller en ängel verkligen har talat med honom. Apg 23:9

Paulus förs till Cesarea och får försvara sig inför landshövdingarna Felix, Festus och kung Agrippa och kungens syster Bernice
Eftersom striden nu blev så häftig att befälhavaren fruktade att de skulle slita Paulus i stycken fördes Paulus i fängsligt förvar igen och över 40 judar gjorde då upp en hemlig plan och svor en ed på att varken äta eller dricka, förrän de hade dödat Paulus.

Men befälhavaren fick veta detta och Paulus fördes ut under bevakning av tvåhundra soldater, sjuttio ryttare och tvåhundra spjutbärare och vidare mot Cesarea. Där fick han försvara sig inför landshövdingen Felix.

Judarna som anklagade honom var närvarande och de lyckades inte bevisa någonting.
Paulus hävdade att det var för de dödas uppståndelses skull som han stod inför rätta. Felix uppsköt rättegången på obestämd tid.

Paulus hölls fången i två år i väntan på rättegång. Han blev återigen rannsakad, denna gång inför Porcius Festus som efterträtt Felix och judarna som kommit dit från Jerusalem framställde många svåra beskyllningar.

Det står inte i detalj vad anklagelserna gällde, men det var förmodligen liknande beskyllningar som tidigare. Paulus fick återigen visa att anklagarnas beskyllningar var falska.

Men när hans anklagare uppträdde, beskyllde de honom inte för sådana brott som jag hade tänkt mig.
Vad de anförde mot honom gällde några tvistefrågor som rör deras egen religion och dessutom en viss Jesus som var död men som Paulus påstod var i livet.
Och jag visste inte hur jag skulle handla i detta fall, och frågade därför om han ville resa till Jerusalem och där ställas inför rätta.
Men då Paulus yrkade på att få bli kvar för att kejsaren skulle avgöra saken, befallde jag att han skulle hållas kvar tills jag kunde skicka honom till kejsaren." Apg 25:18-21

Paulus vädjade till högsta rättsinstans, den rättigheten hade han som romersk medborgare. Festus gick med på att Paulus skulle få sin sak prövad av kejsaren i Rom, så som Paulus begärde.

Sedan fick Paulus tillfälle att försvara sig inför kung Agrippa och kungens syster Bernice och vittna för dem om Kristus. Efter Paulus tal inträffar detta:

Kungen reste sig nu tillsammans med landshövdingen och Bernice och de andra som satt där, och när de hade dragit sig tillbaka sade de till varandra: "Den mannen har inte gjort något som förtjänar död eller fängelse." Och Agrippa sade till Festus: "Han hade kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren." Apg 26:30

Paulus förs till Rom
Paulus fördes som fånge sjövägen till Rom där han satt i husarrest i ytterligare två år i väntan på att ställas inför rätta. I sin bostad tog han emot alla som ville hälsa på honom och han "undervisade med stor frimodighet om Herren Jesus Kristus utan att bli hindrad." Apg 28:28