Hej! Jag läste erat svar om hur ni anser att en god människa ska vara och först av allt stod det ödmjuk. Hur anser ni att en ödmjuk person är? Finns det någonting man kan göra för att bli mera ödmjuk på riktigt (inte spelad ödmjukhet) förutom att ta emot Jesus i sitt hjärta och låta sig formas efter honom?

Ödmjukhet hör ihop med sanning och uppriktighet. Ödmjukhet är att inte se sig som vis. Man inser hur lite man egentligen vet.

Den som är ödmjuk är inte självupptagen utan är intresserad av andra och tänker på hur hon ska kunna uppmuntra och vara till nytta för andra.

En ödmjuk person hyser inte agg för oförrätter, utan söker vara rättfärdig. Att ha medkänsla och att älska sin nästa är rättfärdigt.

Ödmjukhet och mildhet ska finnas i alla våra relationer dagligen. När en medmänniska misslyckas måste man i mildhet hjälpa medmänniskan ur misslyckandet.

Högmod och stolthet särar på människor. Det blir en ytlig gemenskap. Men när människor ödmjukar sig banar det väg för innerlig gemenskap. Det blir en gemenskap i den helige Ande.

En ödmjuk vill inte bli ärad på något sätt, utan vill att Gud ska få all ära. En ödmjuk är inte svag, utan är trygg och stark.

Genom att rannsaka Bibeln blir vi ödmjuka, när vi samtidigt söker Gud av hjärtat.

Jesus dog för din skull i kärlek och Han vill frälsa dig.

Johannes evangelium handlar om vem Jesus är och hur man blir frälst.

Nya testamentets undervisning handlar mycket om ödmjukhet.

Ett lästips till dig är Ordspråksboken i Gamla testamentet som är mycket intressant, den handlar en hel del om ödmjukhet.

För att bli ödmjuk måste man erkänna att man inte klarar sitt liv utan Gud. Man behöver få möta Jesus och bli född på nytt så att man kan börja vandra tillsammans med Jesus. Han vill leda oss i ödmjukhet varje dag.

Man kan bara bli ödmjuk om man vänder sig till Jesus. Man kan i egen kraft bättra sig och försöka tänka mer på andra, men det omöjligt att i grunden förändras om man inte öppnar sig för Gud.

Ödmjukhet är mer än att säga med sina läppar att man behöver Gud. Ödmjukhet är att i sitt hjärta älska Gud och ge Gud all ära. När människor ger varandra äran visar de att de inte tror på Gud.

Utan Gud är människan i uppror mot Honom och inom sig berömmer hon sig av egen rättfärdighet. Det är motsatsen till ödmjukhet. Människan är av naturen stolt och högmodig.

Men ju bättre vi lär känna Jesus desto större självkännedom får vi. Den som känner sig själv väl kan inte vara stolt.

Jesus var den mest ödmjuke som någonsin funnits på vår jord. Vi måste ständigt påminna oss om Hans ödmjukhet, högakta Honom för den och låta Hans sinnelag råda.

Att man blivit frälst är ingen garanti för att man blir verkligt ödmjuk. Frestelser till självhävdelse och högmod finns alltid. Verklig ödmjukhet kommer inte av sig själv. Det sker inte över en dag.

Vår andliga syn kan grumlas och vi kan förlora insikten om att vi är frälsta enbart av nåd på grund av Kristi verk på Golgata. Så börjar vi bygga vår frälsning på felaktiga grunder. Men då vandrar vi i våra hjärtan bort från Gud. Kvar blir kanske bara en munnens bekännelse utan verklig efterföljd.

Ödmjukhet öppnar upp så vi kan komma under Guds inflytande genom den helige Ande. Utan ödmjukhet kommer vi ingenstans, utan då står vi och stampar på samma fläck.

Vi måste tillåta Gud att ständigt lysa med sitt ljus så att vi kan se var vi brister i ödmjukhet. Vi måste längta intensivt efter att lyda Gud och leva i ödmjukhet på alla plan i våra liv. När vi närmar oss Gud, så närmar Han sig oss.

Bibeln lär att det inte finns någon annan grund än Jesus Kristus. Vi får bygga på vad Han uträttat för oss genom sin död och uppståndelse. Vår rättfärdighet är helt och hållet Kristi förtjänst. Gud vill ha all ära.

Ingen har något att skryta med inför Gud.

Upp igen           <Föregående fråga

<<Tillbaka till alla frågorna