Vad hjälper det att avgöra sig för Jesus när du inte klarar av att LEVA för honom utan styrs av köttet hela tiden? Paulus själv sade ju att han var dag gick hårt åt sin kropp för att inte bli den som predikade för andra men själv kom till korta.

Var finns vilan i att vara accepterad och tryggheten i frälsningen? Den verkar vara en myt, till och med Paulus var ju tveksam om sin frälsning, och han var ju ändå apostel!

Ordet i uppenbarelseboken - åt den som vunnit seger skall jag ge att äta av Livets träd - ger mig bilden av de flesta av oss är loosers och att endast de verkligt psykopata fanatikerna har vad som krävs i att offra allt, var dag ta sitt kors och följa Kristus och vara döda för världen. Dessa som ser varje känsla som en attack från köttet satan och världen och därför med plastigt evangeliskt leende och tom blick automatiskt rabblar sina bekännelser och därvid dödar varje svaghet.

Var finns segern - hur blir man en person som FAKTISKT SLUTAR synda, som FAKTISKT SLUTAR vara svag, FAKTISKT SLUTAR vara ofullkomlig i tal eller gärning. Om denna väg inte finns - faller vi inte alla under den dom som aposteln Johannes fäller i 1 Joh 3:7- 10 ?????????

Segern och kraften får man när man kapitulerar och ger upp allt motstånd mot den helige Ande. Man ödmjukar sig inför Gud.

Att förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa Jesus handlar inte om att i egenarbete söka uträtta sin egen frälsning. Vi skall tjäna Gud i Andens nya liv. Guds rike består inte i ord utan i kraft. Vi får ett överflödande hopp i den helige Andes kraft.

Jesus är vår frid. Det är genom tro vi tar emot honom och får uppleva en frid som övergår allt förstånd. Jesu blod renar från all synd. Jesus bar all vår synd på Golgata kors och vi får leva ett nytt liv. Det är det nya livet i gemenskap med Gud som räddar oss.

Du undrar över Paulus. Allt som han skriver vittnar om att hans övertygelse var 100-procentig. Han brann av iver med den eld som kommer från Gud. Paulus skrev att vi inte skall döma i förtid och att det är Herrens sak att döma, därför ville han inte ens döma sig själv. Han ville inte förhäva sig. Det betyder inte alls att han var tveksam över sin frälsning. Han skrev ju:

Det han skriver om att gå hårt åt sin kropp för att inte komma till korta handlar inte om en tröstlös kamp. Man kan uppleva kamp och lidande på grund av yttre omständigheter, men samtidigt uppfyllas av trosvisshet, segerkraft och vila i Gud genom den helige Ande.

Du har också funderingar om dopets innebörd och avfällighet. Du skriver bl.a.: 
"Inom den sk frikyrkan finns en modell som går ut på att vederbörande i någon mening skall ta ett aktiv beslut att bli Jesu efterföljare och sedan som bekräftelse på detta döpas. Detta mer som ett vittnesbörd till omgivningen på sitt omvändelsebeslut än som en handling med någon andligt verksamt innehåll. ……."

Dophandlingen är inte enbart ett vittnesbörd för omgivningen. Det är en lydnadshandling inför Gud. När man gör sinnesändring och frimodigt bekänner sin tro på Jesus öppnar det väg för andliga välsignelser. (Hebr. 10:35)

Lever vi i försoning och barmhärtighet får vi uppleva Guds kärlek och barmhärtighet. Förhärdar vi oss vandrar vi vilse. Läs mer om avfällighet:

<<Tillbaka till alla frågorna