Hej!

Jag har ett par frågor. Först och främst undrar jag hur jag kan komma vidare i min tro. 
Jag känner att jag har fastnat och har svårt att ta nästa steg, att överlämna mig helt och hållet. Jag har tagit emot Jesus i mitt hjärta och har känt Guds närvaro flera gånger.

Jag ber varje dag, oftast flera gånger. 
Inte för att jag känner mig tvungen utan helt enkelt för att jag vill prata med Gud eller för att jag ser någon som ser ut att behöva bön. Dessutom läser jag i Bibeln varje kväll och är med i en kristen ungdomsgrupp.

Men jag känner att jag inte kommer längre. Jag vill ta steget att helt och hållet överlämna mig i Guds händer, att helt och hållet lita på honom och följa honom. 
Jag vill komma till steget som det står om i Matteusevangeliet 16:24, att man ska förneka sig själv, ta sitt kors och följa Jesus. 
Hur ska jag göra det sistnämnda? 
Hur ska jag komma vidare och ta det sista steget att överlämna mig helt och lita på Gud?

Jag har försökt flera gånger, men det blir aldrig något av det. 
Varje gång jag försökt tappar jag det direkt, och det fortsätter som vanligt.

Jag känner också att jag ibland har svårt att lyssna till Gud. Ibland när jag känner hans närvaro stannar jag upp och frågar om det är något speciellt han vill säga. Det känns som om jag för något fel här, vad kan jag göra istället? Hur kan jag bli bättre på att lyssna på Gud? Och vad vill han säga med sin närvaro?

Ytterligare en fråga jag har handlar om en upplevelse eller vad jag nu ska kalla det, som jag hade för drygt två år sedan. Då hade det gått ett halvår sedan jag blev "kristen på riktigt", alltså verkligen började lära känna Gud. Innan dess hade jag trott på Gud och det som stod i Bibeln, men det var inget mer med det. Jag kände inte Gud.

I alla fall, jag hade samma kväll som det hände för första gången talat till Jesus som min frälsare och tackat honom för att han dog på korset för oss. Jag kallade också Gud för min herre för första gången. När jag hade bett kurade jag ihop mig under täcket för att sova. Plötsligt kände jag en hand mot kind. 
Det var så verkligt, och jag är övertygad om att det var Guds hand. 

Efter ett par sekunder försvann trycket mot min kind, men lämnade en varm, ilande känsla kvar i hela min kropp. Jag tror känslan stannade kvar i ett par minuter ungefär. 
Jag hade också en konstig känsla i magen som jag aldrig hade känt innan. 

Den är svår att beskriva, men man skulle nog kunna likna den vid en blandning av den nervositeten man känner innan ett prov i skolan och förväntningar. Min fråga är: vad tror du att allt det här betydde? Vad hände egentligen?

Mina sista frågor gäller två "syner" jag haft. Jag vet inte om man kan kalla det för syner egentligen, så skriver det inom citationstecken. Det här hände när jag fick min allra första "syn":

Jag läste i Bibeln när jag kände Guds närvaro. Jag förstod att Gud ville att jag skulle be, så jag gjorde det. Plötsligt hörde jag ordet "hjälp" två eller tre gånger. Sedan såg jag en mörkhyad kvinna som satt på knä och grät. 

Bilden dröjde sig kvar ett tag, sedan försvann den och en ny dök upp. Bilden föreställde en flicka med långa flätor. Mer hann jag inte se innan bilden försvann. En tredje dök upp men försvann ännu snabbare, så jag hann bara se att det var en pojke. Min fråga är: har du någon aning om vad det här kan betyda?

Min andra "syn" som jag tänkte berätta om fick jag i höstas. Jag gick uppför ett berg. 
Vid toppen syntes bara bländande ljus. När jag var några meter från toppen fick jag syn på en port av ljus. Allt omkring mig var fortfarande bländande ljust. 
När jag såg på porten hörde jag Guds röst. Den var så hög, så tydlig, klar och bestämd att jag är helt säker på att det var Gud. Rösten sa: "gå ej". 
Min sista fråga är: har du någon aning om vad det här betyder?

Du frågar vad det är att ta sitt kors och följa Jesus. Det är att söka leva i Guds kärlek. Det är att ge upp själviskheten och det egna livet för att söka göra Guds vilja och bära frukt åt Gud. Det handlar om att ge upp egen strävan och att försaka mycket annat som hör till den "gamla människan". Vi ska lita helt till Jesus och ge Honom rum i våra hjärtan, sätta Honom först i våra liv. Så får Han vara Herre i våra liv.

Jesus: Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Matteus 6:33

Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot. Sak 4:6

Du skriver att du försökt flera gånger men "tappat det". Men den kristna tron handlar ju om en person som vi lär känna: Jesus Kristus. Honom kan du ju inte gärna tappa bort. Det är Han som håller dig i sin hand. Vi ska tänka på Honom och hämta styrka och kraft genom tron på Honom.

Jesus: Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand. Johannes 10:28,29

Guds vidrörande genom den helige Ande
Det du upplevde kvällen du första gången talat till Jesus som din Frälsare och tackat honom för korset var Herrens kärleksfulla vidrörande genom den helige Ande. Han ville uppmuntra dig till att tro! Tro på Guds kärlek.

När du tycker att Gud talar till dig eller rör vid dig, så tänk inte att du måste göra en massa saker eller förstå allt. Det viktiga är att man söker vara stilla i sitt inre och följsam till Guds vilja. Vila i tro. Guds barn ska drivas av Guds Ande. 

Lita på att Han vill leda dig genom sin Ande. Tacka Herren för Hans godhet och den frälsning som Han ställt i ordning åt dig. Ge dig hän åt Jesus och den helige Andes kraft så växer tron.

Synernas betydelse
Kvinnan och barnen: 
Du läste Bibeln och kände Guds närvaro. 
Du började be och fick se en gråtande kvinna, samt en flicka och en pojke. De verkade vara i en speciell nöd och Gud visade dig detta för att få dig att be för kvinnan och barnen.

Gud lägger nöd på våra hjärtan för andra människor, vi får "bönebördor". Det är viktigt att vi är uthålliga i bönen och ber i kärlek och medkänsla tills vi känner att dessa bördor försvinner.

Ofta får vi be för människor som vi inte känner.
Vi en del tillfällen vet vi inte alls varför vi känner nöd för en viss person - men så händer det efteråt att vi får reda på att det var en akut situation. Gud vet allt och manar oss att be för varandra.

Berget, det bländande ljuset och en port: 
I din andra syn när du vandrar uppför ett berg, går tankarna till vandringen i tron. 
Vi får komma allt närmare målet för vår tro.

Bergen i Bibeln betecknar ofta Guds närvaro och det himmelska, läs om detta i svaret på denna fråga: »Berätta om bergen Bibeln och varför man gick dit!

När det gäller det bländande ljuset vid toppen av berget så tänker vi förstås på Guds ljus. 
Gud är ljus, säger Bibeln.

Porten av ljus som du såg leder tankarna till ingången till Guds himmel. Bibeln beskriver det himmelska Jerusalem där ovan som en stad med portar. Där ska inte mer finnas natt utan Gud och Lammet (Jesus) kommer att lysa upp staden. Säkerligen har du hört sången "Pärleporten"? Läs om portarna i Uppenbarelseboken 21:12-15 & 25.

När Gud visade dig ljuset och porten till den himmelska härligheten var det en uppmuntran till dig för att styrka dig i tron. Det var samtidigt en varning och förmaning, när han sa "Gå ej". 
Vandra ej bort från Honom! 

Jesus älskar dig och vill att du ska tillbringa evigheten i gemenskap med Honom. 
Det finns ingenting som detta att vara frälst. 
Det är större än allt annat man kan uppleva!

Hur ser Gud på ISIS ondska? Kan man förgöra ondska med kärlek? 

Upp igen           <Föregående fråga

<<Tillbaka till alla frågorna