|
|
|
| Och
då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna
rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada
budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade. Gal.
3:8 |
Det löftesförbund Gud
upprättade med Abraham var ett evigt förbund (1 Mos. 17:7).
Gud gav Abraham löftet att
genom honom och hans avkomma skulle alla folkslag på jorden bli
välsignade. När vi tror på Jesus Kristus – oavsett vilket folkslag vi
tillhör - så är vi avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt
löftet (Gal 3:28,29, Rom. 9:6-, Rom. 2:28,29). Hedningarna har genom tron
på Jesus blivit inympade i Israel (Rom 11:17).
Redan Gamla testamentet
talar alltså om "löftets barn", det vill säga de som blir
förklarade rättfärdiga på grund av tro på honom som förklarar den
ogudaktige rättfärdig. Det handlar om att underordna sig
rättfärdigheten från Gud och inte söka upprätta sin egen
rättfärdighet.
Trosförbundet upphävdes
inte av ett senare lagförbund som kom 430 år senare, då när lagen gavs
genom Mose. Lagen klarade inte av att framkalla det goda hos människan.
Lagen visar oss hur vi borde leva och gavs för att ge insikt om synd.
Lagen i sig kunde inte ge liv, den gavs för att vi skulle förstå att vi
inte kan frälsa oss själva.
Lagen vill föra oss fram
till Jesus som ger oss LIV. Jesus kom för att uppfylla lagen, han kommer
för att bo i våra hjärtan. När vi tar emot Jesus som vår personlige
Frälsare lägger Gud sin lag i vårt inre genom den helige Ande. Vi får
ett förvandlat sinnelag och kraft genom den helige Ande att uppfylla Guds
vilja, Guds lag.
| Det
var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick
löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som
kommer av tro. Romarbrevet 4:13
Vad kan vi nu
säga att vår stamfader Abraham har vunnit genom gärningar?
Om Abraham förklarades rättfärdig på grund av gärningar, då
har han något att berömma sig av – men inte inför Gud.
Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades
honom till rättfärdighet.
Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd
utan som något han har förtjänat.
Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som
förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro
till rättfärdighet. Romarbrevet 4:1-5
Därför heter
det "av tro", för att det skulle vara av nåd och
löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem
som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams
tro, han som är allas vår fader. Romarbrevet 4:16
Se, dagar skall
komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med
Israels hus och med Juda hus, inte ett sådant förbund som jag
slöt med deras fäder den dag då jag tog dem vid handen och
förde dem ut ur Egyptens land – det förbund med mig som de
bröt fastän jag var deras rätte herre – säger Herren.
Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta
med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras
inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och
de skall vara mitt folk.
Då skall de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder
och säga: "Lär känna Herren!" Ty alla skall känna
mig från den minste bland dem till den störste, säger Herren.
Ty jag skall förlåta deras missgärningar och deras synder skall
jag inte mer komma ihåg. Jeremia 31:31-34 |
Gud skulle inte i förväg
tala om ett "nytt" förbund om det gamla lagförbundet
fortfarande skulle gälla:
Jag
skall i nåd förlåta dem deras missgärningar, och deras synder
skall jag aldrig mer komma ihåg.
När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat
att det förra är föråldrat. Men det som blir gammalt och
föråldrat är nära att försvinna. Hebreérbrevet 8:12-13
Men nu har
Kristus ett högre prästämbete, liksom det förbund han är
medlare för är bättre, eftersom det är stadfäst med bättre
löften.
Ty om det första förbundet hade varit utan brist skulle det inte
behövas plats för ett andra. Hebreérbrevet 8:6 |
Det "nya"
förbundet bygger helt på Guds frälsningsverk i Kristus. Genom syndernas
förlåtelse öppnas väg till Gud. När vi tar emot Jesus som vår
personlige Frälsare kommer Guds Ande och tar sin boning i oss och på
grund av den nya födelsen ovanifrån kan vi tjäna Gud i kärlek.
Det som var omöjligt för
oss tidigare på grund av den syndiga naturen gjorde Gud möjligt genom
att vi får ta del av Jesu försoningsverk och hans uppståndelsekraft.
Den som är frälst har
uppstått med Kristus till ett nytt liv.
| Då
ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där
ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Kolosserbrevet 3:1 |
Lagläror åstadkommer ofta
att man i sin egen kraft vill åstadkomma någonting. Har vi fått del av
Guds kärlek så hoppas vi på Gud. Kärleken uthärdar allting. När vi
har en tro verksam genom kärlek kan vi segra.
Jag
ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka
åt er inre människa genom sin Ande, och att Kristus genom tron
skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i
kärleken. Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna
förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära
känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan
förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. Han
som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker,
genom den kraft som mäktigt verkar i oss, honom tillhör äran i
församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i
evigheternas evighet, amen.
Efesierbrevet 3:16-21
Ty i Kristus
Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan
om vi har en tro som är verksam i kärlek. Galaterbrevet 5:6 |
Visst var de första
kristna en del av judendomen. Församlingarna bestod av både judekristna
och hednakristna. Apostlarna gick till synagogan, men det centrala i deras
förkunnelse var att Jesus är Guds Son.
Och
apostlarna gick ut från Stora rådet, glada över att de hade
ansetts värdiga att lida smälek för Namnets skull.
Varje dag undervisade de i templet och hemma i husen och predikade
det glada budskapet att Jesus är Messias. Apg 5:41,42 |
Utifrån Skrifterna
förklarade de att Jesus är den Messias det står om i Gamla Testamentet,
att han utlämnades och korsfästes i enlighet med Guds plan och att han
uppväcktes från de döda på tredje dagen.
| Med
stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu
uppståndelse, och stor nåd var över alla. Apg. 4:33 |
Det uppstod delade meningar
bland judarna som lyssnade till dem – en del trodde, andra vägrade att
lyssna.
Judarna sammansvärjde sig mot aposteln Paulus (som var jude) och tänkte
döda honom. Han blev fängslad och i sitt försvarstal inför kung
Agrippa sa Paulus bl.a.:
| Nu
står jag anklagad för att ha satt mitt hopp till det löfte* som
Gud gav våra fäder. Apg 26:6.
*det löfte
- Löftet om Messias och uppståndelsen |
Paulus skrev till
korintierna vad som var "det allra viktigaste". Om de
inte höll fast vid evangeliet –att vi får förlåtelse och blir
rättfärdiggjorda på grund av att Jesus dog för våra synder och
uppstod igen - var det förgäves att de kommit till tro:
Bröder,
jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som
ni tog emot och står fasta i, och genom vilket ni blir frälsta.
Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu
håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till
tro.
Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit
emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han
blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna,
och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. 1
Korinthierbrevet 15:1-5 |
Paulus varnade även
galaterna för att vända tillbaka till lagen och "sluta i
köttet":
| Ni
dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus
Kristus framställd för era ögon som korsfäst? Endast det vill
jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen eller genom att
lyssna i tro? Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden,
skall ni nu sluta i köttet? Galaterbrevet 3:1-3 |
Hela Galaterbrevet tar upp
skillnaden mellan lagen och nåden.
Måste hedningar som kommit
till tro på Jesus konvertera till judendomen? Frågan togs upp på ett
församlingsmöte i Jerusalem som det står skrivet om i Apg. 15.
Bakgrunden
är denna:
Några från
fariseernas parti hade kommit till tro, och de steg nu fram och
sade att man måste omskära hedningarna och befalla dem att
hålla Mose lag. Apg. 15:5
Men Petrus sa på
mötet:
"Bröder,
ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom
min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro. Och
Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den
helige Ande åt dem likaväl som åt oss. Han gjorde ingen
skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras
hjärtan. Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas
axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har
kunnat bära? Nej, vi tror att vi på samma sätt som de blir
frälsta genom Herren Jesu nåd." Apg. 15:7-11 |
Sedan berättade Barnabas
och Paulus om hur stora tecken och under Gud hade utfört genom dem bland
hedningarna. Jakob fortsatte med att skissa upp Guds frälsningsplan:
Profeterna i Gamla Testamentet hade profeterat om hedningarnas kallelse.
För att församlingen inte skulle splittras i två läger – judekristna
och hednakristna - slog man på mötet fast att hedningarna inte skulle
åläggas att leva efter judarnas lagar. Apostlarna, de äldste och hela
församlingen beslöt sedan att skriva ett brev till de hednakristna.
De
skrev bl.a.: "Vi
har hört att några som kommit från oss har skapat oro och
förvirring bland er med sina uttalanden. Men vi har inte gett dem
något uppdrag……Den helige Ande och vi har nämligen beslutat
att inte lägga någon börda på er förutom följande
nödvändiga föreskrifter:
Ni skall avhålla er från kött som offrats åt avgudar, från
blod, från kött av kvävda djur och från otukt. Ni gör rätt
om ni undviker sådant. Allt väl!" Apg. 15:24&28,29 |
Paulus skrev i sina brev
många varningar till dem som kommit till tro på Kristus och blivit
födda på nytt som återigen börjat glida tillbaka i det gamla lagiska
sättet att tänka.
Paulus gick till rätta med
Petrus (Kefas) som tidigare ätit tillsammans med hedningarna men sedan
drog sig alltmera undan och höll sig borta från hedningarna av fruktan
för de omskurna judarna.
Paulus:
Den är jude som är det i sitt inre, och
hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven.
En sådan får sitt beröm, inte av människor utan av Gud. Rom.
2:28,29
Jag försäkrar
er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig
att hålla hela lagen. Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som
försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur
nåden.Vi däremot väntar i Anden genom tron på den
rättfärdighet som är vårt hopp. Ty i Kristus Jesus beror det
inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro
som är verksam i kärlek. Gal. 5:3-6 |
Paulus berättar hur han
före sin omvändelse gick längre i judendom än många jämnåriga i
hans folk. (Gal.1:14) Han förföljde de Jesus-troende judarna och
ville utrota deras tro. (Gal. 1:23)
Det
är vi som är de omskurna, vi som tjänar genom Guds Ande och
berömmer oss av Kristus Jesus och inte förlitar oss på yttre
ting, fast också jag kunde förlita mig på yttre ting. Ja, om
någon menar att han kan förlita sig på yttre ting, så kan jag
det ännu mer, jag som blev omskuren på åttonde dagen och som
är av Israels folk och Benjamins stam, en hebré född av hebreer,
jag som i fråga om lagen var en farisé, i fråga om iver en
förföljare av församlingen, i fråga om rättfärdighet, den
som vinns genom lagen, en oklanderlig man.
Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust
för Kristi skull. Fil. 3:3-7 |
Paulus sa att han
fortfarande trodde på allt som var skrivet i lagen och hos profeterna (Apg
24:14). Men överallt i sina brev förklarar han den stora skillnaden
mellan att
1. hålla sig till Kristus
och ta vara på Guds nåd,
eller:
2. stå under lagen, det vill säga att tro att rättfärdighet kan vinnas
genom laggärningar.
Vad
jag menar är detta: ett testamente som Gud själv i förväg har
gett laga kraft, kan inte upphävas av lagen som gavs
fyrahundratrettio år senare, så att löftet skulle sättas ur
kraft.
Ty om arvet beror på lagen, beror det inte på löftet. Men åt
Abraham har Gud gett arvet genom ett löfte. Varför gavs då
lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att
gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet
gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares
hand. Gal. 3:17-19
Jag är
förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har
kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat
evangelium, fast det inte finns något annat. Däremot är det
några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi
evangelium. Gal. 1:6,7
Jag vill göra
klart för er, bröder, att det evangelium som jag har predikat
inte kommer från människor. Jag har inte fått det eller lärt
mig det av någon människa. Jag har tagit emot det genom en
uppenbarelse från Jesus Kristus. Gal. 1:11,12
Ty jag har genom
lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag
är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan
Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det
lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig
för mig.
Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas
genom lagen, då hade Kristus dött förgäves. Gal.2:19-21 |
 Hela
vår frälsning bygger på att vi rätt värdesätter vad Jesus har gjort
för oss på Golgata. Jesus fullbordade vår frälsning (precis som du
skriver) när han sa: "Det är fullbordat" på korset.
Om vi blivit frälsta av
nåd, men likt galaterna som Paulus tillrättavisade inte förstår att
det är av nåd utan tror att frälsningen handlar om att syssla med en
slags lagiskhet och att frälsningen är något vi förtjänar - om vi
sysslar med laglära och dömer människor som inte klarar att hålla
lagen, är vi köttsliga och har hamnat utanför Kristus och förkastar
Guds nåd.
Frälsningen handlar om att
man kommer in i en situation där man inte dömer. Den som älskar sin
nästa har fullbordat lagen, sa Jesus.
Nådesfrälsningen har
alltså i högsta grad att göra med hur vår inställning är gentemot
medmänniskor.
När Jesus kom till jorden
levde många av de religiösa judarna i en slags sekterism där de bara
såg sig själva och sin egen laglydnad. Något själavinnande förekom
inte utan människor uteslöts ur gemenskapen. När Jesus sökte upp
syndare och predikade för dem talade de religiöst "laglydiga"
judarna nedsättande om honom och kallade honom drinkare och syndares
vän. De kände inte igen Guds egen Son när han kom därför att de inte
hade Guds kärlek.
Den egna rättfärdigheten
är som en fläckad klädnad inför Gud. Vi får inte berömma oss av att
vara rättfärdiga. Läs liknelsen om farisén och publikanen i templet,
Lukas 18:9-14.
Det handlar om Guds Andes
lag i våra hjärtan. De som drivs av Guds ande är Guds barn. När du
uppriktigt förlåter en broder är också du förlåten. Vi blir inte
laglösa, men om någon syndar sju gånger och kommer till dig och ber om
förlåtelse så skall du förlåta. Det handlar inte om en obarmhärtig
lag utan om nåd (Matteus 18:21-35, Markus 11:25, Lukas 6:37, Lukas 17:3,4).
| Jesus
förklarade all mat ren: "Är
ni också oförståndiga? Inser ni inte att det som utifrån går
in i människan inte kan göra henne oren, eftersom det inte går
in i hennes hjärta utan ner i magen och ut på avträdet?"
Därmed förklarade han all mat för ren. Mark.7:18,19
Ty Guds rike
består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och
glädje i den helige Ande. Rom. 14:17
Detta är det
förbund som jag skall sluta med dem efter denna tid säger
Herren. Och sedan: Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan
och skriva dem i deras sinnen, och deras synder och
överträdelser skall jag aldrig mer komma ihåg. Och där
synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.
Hebr. 10:16-18
Men deras sinnen
blev förstockade. Än i dag finns samma slöja kvar när gamla
förbundets skrifter föreläses, och den tas inte bort, först i
Kristus försvinner den. Ja, än i dag ligger en slöja kvar över
deras hjärtan när Mose föreläses. Men närhelst någon
omvänder sig till Herren, tas slöjan bort.
Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. 2
Kor. 3:14-17 |
 Om
man ångrar att man tagit emot vilddjurets märke – får man ingen
förlåtelse då?
Upp
igen <Föregående
fråga
<<Tillbaka
till alla frågorna
|
