Hej! Jag håller på och skriver ett litet arbete om dopet där jag har en frågeställning som går ut på att ta reda på hur man ska se på tiden (då menar jag inte några dagar utan år) mellan dop och om omvändelse.

Jag ställde frågan med förutsättning att man ser dopet och omvändelsen som en helhet, att man inte kan komma till himlen utan att vara troende. Frågan är alltså inte huruvida ett barn kan tro eller inte utan hur man ska se på tiden innan omvändelsen. Jag ser det som självklart att barn ska vara med i den kristna gemenskapen men ska man då utesluta dem om de inte kommer till tro när de är vuxna? Säg att de har en s.k. barnatro men när avgör man när den har tagit slut? Det borde innebära att man blir "mindre" kristen bara för att man blir vuxen och det fungerar inte heller. Hur ser ni på tiden innan man kommer till tro om man är döpt? Om man är svenskkyrklig och döpt kan man vara medlem i kyrkan och vara 30 år men inte vara troende. Har man barnatro kvar om man inte har tagit ett beslut där man säger nej till Jesus?

//Christian Thörn

Förhärdelsen kommer ofta gradvis och då märker man knappt att man avvisar Gud när Han talar. När man förlorar barnatron märker man oftast inte när det sker.
Om Herren ska kunna bevara oss i frälsningen behöver Han vår kärlek, uppmärksamhet och tid. Det som kommer i vägen och hindrar tro kan många gånger verka oskyldigt.

Jag har vid några tillfällen sagt att man inte behöver göra någonting för att gå förlorad. För att bli frälst måste man däremot omvända sig och gå in på allvar för Jesus.

Små barn är rena och oskyldiga, men det kommer en tidpunkt i den unges liv då hon kan skilja mellan gott och ont och måste ta ställning för Jesus för att bevaras i ett rent sinnelag och uppleva tro och trygghet i tron. Man kan naturligtvis inte vänta sig detsamma av barn som av vuxna när det gäller förståelsen av olika saker.

Vi har ett oerhört ansvar. Det är vår uppgift predika tro på Kristus så att både barn och vuxna har möjligheten att omvända sig och uppleva och den helige Andes kraft till livsförvandling och uppmuntran i tron.

Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord. Rom. 10:17

Gudstjänsterna är inte bara till för de redan frälsta, de är lika mycket till för dem som inte är frälsta och söker Gud.

Gud är den som sållar agnarna från vetet (se Matt 13:24-30 nedan), när vi sköter det som ligger på vårt ansvar att predika Guds Ord så att Jesus får vara i centrum. Människor är olika och för en del tar det längre tid att komma till insikt. Vi ska vara barmhärtiga mot de tvivlande: "Sådana som tvivlar skall ni vara barmhärtiga mot och frälsa genom att rycka dem ur elden" (Jud. 22,23), och ha tålamod med alla.

Ett brutet strå skall han inte krossa, och en rykande veke skall han inte släcka. Matteus 12:20

Om det däremot handlar om en kyrka där flertalet medlemmar inte lever ett andligt liv utan mest bara ett föreningsliv i stället, så finns där många som inte förstått att avgöra sig och överlåta sig åt Jesus.

Meningen är att man ska låta döpa sig till Kristus när man kommit till tro. Jesus sa: Den som tror och blir döpt skall bli frälst. Mark. 16:16

Jag har förklarat förhållandet mellan dop och omvändelse, läs:
»En bönegrupps frågor om tro, dop m.m.

Läs mer: 
»Vad det är för skillnader på olika kyrkor?

»Jag skulle vilja veta vad Bibeln har för roll i församlingarna?

»Vad menas avfällingar som inte kan omvändas??

»Jag vill tro på Gud men jag känner ingenting…

»Om man en period i livet inte alls varit kristen, kan man ändå komma tillbaka?

»Vad är andlig förkovran?

Mvh Veli Sergei.