Sekt eller församling?

Vad är det egentligen för skillnad på en sekt och en församling?

Delningar i stora världsreligioner
När det har uppstått delningar i stora världsreligioner har man brukat kalla de nya grupperingarna för sekter. När t.ex. Martin Luther kom med reformationen blev protestantismen en ny sekt. Egentligen ville Luther reformera den katolska kyrkan, men i stället blev det en utbrytning ur den.

Många olika grupper inom protestantismen som idag ingår i kyrkliga samfund har kallats för sekter. På 1500-talet i Sverige kunde man tala om den "lutherska sekten", man syftade alltså på Svenska kyrkan.

Kristendomen började som en väckelserörelse och meningen är att den skall fortsätta så. När protestantiska kyrkor stelnat och Gud sänt väckelser, så har det blivit nya utbrytningar och så uppstod frikyrkorna, många av dem kallades "sekter" från början. På detta sätt har det alltid fortsatt i väckelsetider.

Kristendomen – en sekt
Omkring år 30 efter vår tidräknings början blev kristendomen som brutit sig ut från judendomen betraktad som en villfarande judisk sekt.

Aposteln Paulus blev fängslad, anklagad för att han var anhängare till Jesus från Nasaret och för att han propagerade för en ny sekt.

Ordet "sekt" har fått en nedsättande betydelse
Termen "sekt" är ursprungligen latin ("secta") och betyder egentligen "parti". Egentligen betecknar det religiös inriktning. Men ordet har fått en negativ klang och har idag blivit ett ord man använder om man vill peka ut något som mystiskt och främmande, något som man vill misstänkliggöra.

När Gud sänt väckelser genom tiderna har det ofta uppfattats som nytt och främmande och många har sett med misstänksamhet på det som Gud gjort.

För en andligt insomnad församling verkar väckelse med under och tecken vara något som bryter mot reglerna.
Insomnade församlingar ser väckelse som något främmande och det är inte så sällan som församlingsledare varnat för under och tecken. 

Väckelsen har ofta inte fått plats i de etablerade kyrkorna och väckelsen har då sökt sig nya vägar. Kyrkosystem i sig har aldrig varit bärare av väckelse, utan det är enskilda människor eller grupper som varit de redskap Gud använt.

Väckelserörelser som velat återgå till urkristendomen har ofta blivit misstänkliggjorda. Ibland är det människors okunnighet, generaliseringar och misstänksamhet som gör att man klassar något som "sekt". Andra gånger är det rent partisinne som driver människor att klassa allt annat utom det egna samfundet eller den egna kyrkan som sekt.

"Kättarsekter"
På medeltiden kallades de som avvek från den katolska kyrkans lära "kättare". Man ansåg att de var villfarna och "kättarsekterna" fick utstå svår förföljelse.

Det som är kristendom för den ene är sekt för den andre, det beror på vem du frågar, när du ställer frågan och var i världen du befinner dig.

Ute i Europa har en del regeringar (t.ex. i Frankrike, Tyskland och Belgien) gjort upp listor på det de kallar ’"sekter" vilket banat väg för religionsförföljelse. Bland dem som sektstämplats finns en rad evangeliska rörelser, t.ex. pingströrelsen och baptisterna.

Det bör inte vara statens sak att bedöma olika religiösa rörelser eller att bedöma vad som är kristen tro och vad som inte är det. Makthavare frågar ofta partisinnade gudsfientliga "experter" till råds om hur de skall handla gentemot väckelsekristna. Ett oandligt insomnat prästerskap till exempel ser väckelse som något främmande och gör ofta svamliga uttalanden.

Kristna har fått lida mycket förföljelse
Religionsfriheten är en av de mest grundläggande demokratiska friheterna. Men många länder bryter mot den religionsfrihet de påstår sig vilja garantera sitt folk. På flera håll i världen är väckelsekristendom helt förbjuden.

Kristna har i alla tider fått lida mycket förföljelse för sin tro, en anledning är att kristna går emot orättfärdighet i samhället och kämpar för mänskliga rättigheter. Herren har lovat oss kraft och hjälp i alla situationer så vi skall inte låta oss skrämmas av motstånd vi möter, oavsett hur det kommer.
Vi skall under alla omständigheter stå upp för den lilla människan, den svage, den försvarslöse osv.

Religionsfrihet åt alla
Apostlarna greps och sattes i fängelse för att de predikat och bett för sjuka. De blev förda inför Stora Rådet och rådsmedlemmarna ville döda dem. 
Men en farisé i Stora rådet, en laglärare som hette Gamaliel sa:

Låt oss se till att vi inte strider på fel sida. Låt oss visa vår solidaritet med förföljda kristna inte bara runt om i världen utan även dem vi har nära inpå oss. Vi skall predika rättfärdighet och tro och inte förfölja någon för dennes tro. Om man förföljer människor som inte ser på religion på samma sätt som en själv så använder man orättfärdighetens vapen i stället för rättfärdighetens vapen.