Vad är bön och hur ska en bön vara?

Funderar på bön och VAD som är bön och HUR en bön ska vara. Som jag förstår är bön människans samtal med Gud. Och bön måste väl inte heller bara vara böjda knän och händer eller andra ritualer eller på bestämda platser och tider. Kanske inte heller särskilda ord eller högt uttalade ord och meningar. Så om nu bön i själva verket är människans samtal med Gud från hjärtat så tolkar jag bön som ett ständigt pågående tyst samtal, när som helst och överallt och dygnet runt. Gud bor ju inom människan och då talar man ju inte till honom högt som till en fysisk person i rummet. Med den synen på bön så tolkar jag det som de goda önskningar och förhoppningar som man alltid har och bär med sig och ofta tänker på. Samma gäller ju för alla människor med den skillnaden att den troende räknar med Gud.

Men ändå står det att "... låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse." Som om inte Gud redan visste det. Det står också att Jesus drog sig undan för att be och man kan ju undra om han då ägnade sig åt särskilda ritualer eller om hans bön mer var en tyst meditation. Han ger ju rådet att be till Fadern i det fördolda och inte långa mångordiga böner som hedningarna (om dom alls ber förstås är ju tveksamt).

För mig känns det alltså lite förvirrande vad bön är eftersom det ser ut att kunna vara så mycket och allt ser rätt ut. Fasta med bön. Handpåläggning med bön om helande. Formell bön med ritualer. Tyst bön och talad bön. Bön tillsammans med andra och bön i ensamhet. Etc etc.

Är det kanske bara att välja vad man föredrar och om man tycker och tror att det räcker till med det ständiga samtalet man har inom sig i tysthet med Gud, har man då fel?

Kan också säga det att jag haft ett besvärligt krokigt liv med mycket tvivel men kommit fram till efter många år att jag innerst inne har kärnan av min tro i behåll. Men allt detta beror nog inte på fel eller rätt tolkning av bönen utan på helt andra mycket komplicerade saker.

b) vad vi ska be om,

c) vi ska med andra ord söka vara ledda av den helige Ande.

Vi måste vara överlåtna åt Herren för att det ska bli böner efter Guds vilja. Man ska söka komma in i en situation av tro när man ber, så att man avlastar bördor. Gud vill svara på våra böner. Det handlar inte om ritualer eller särskilda ord utan man ska vända sitt hjärta mot Gud med sina önskningar. Man ger Herren hela sin uppmärksamhet.

Ibland kan olika medel användas, på en gudstjänst kanske man ber med handpåläggning och smörjer de sjuka med olja som det står i Guds Ord, vidare kan man använda sig av bönedukar. Om man upplever det som att man lättare kan ödmjuka sig och visa Gud sitt allvar om man knäböjer kan man göra det. Ibland kan man behöva fasta. Allt detta gör man i tro inför Herren.

Även om Gud redan vet allt, så vill Han att vi konkret lägger fram våra önskningar för honom. Vi ska vara brinnande i anden och tjäna Gud genom våra förböner för andra. Då händer det även att Gud ofta griper in och svarar på vad som endast ser ut som en tanke. Det vi i kärlek önskar åt andra ser Gud och vill gripa in.
Vi måste vara försonade när vi ber.

Vi ska söka rättfärdighet:

När Jesus drog sig undan för att be så tror jag att han ofta satt i stilla samtal med Gud, samtidigt som han fylldes av Andens kraft inför följande dags uppgifter. Jag tror också att han hade många timmars enträgen bönekamp.

Bön leder oss in i Guds närvaro. Genom att ständigt vara bedjande blir vi beskyddade från det onda. Vi behöver oftast inte be för oss själva när vi går in för att ständigt be för andra, utan Herren ser till våra behov:

Upp igen           <Föregående fråga

<<Tillbaka till alla frågorna