|
|
Innehåll:
1. Mose budskap till Farao och till
israeliterna i fångenskapen
2. Tio plågor drabbar Egypten
3. Lyssna till Guds röst och vandra på Hans vägar
4. Mose förmedlar lagen åt israeliterna
5. Gud hade utsett israeliterna till att vara hans eget folk
6. Folkets otro och Mose uthållighet och ödmjukhet
7. Mose sista budskap: En fråga om liv och död
Mose
budskap till Farao och till israeliterna i fångenskapen
Gud uppenbarade sig
för Mose vid en brinnande buske och talade om för Mose att han var hans
förfäders Gud: Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.
Gud gav Mose uppdraget att gå till Farao, kungen i Egypten. Mose skulle
säga åt Farao att Israels Gud ville att Farao skulle tillåta
israeliterna – som hölls som slavar i Egypten – att gå tre dagsresor
ut i öknen och fira högtid åt Gud där.
Dessutom sa Gud åt Mose
att han skulle gå till israeliterna och säga att:
- Gud hade sett deras
lidande och hört deras klagan och deras böner
-
Gud tänkte befria dem från slaveriet
- Gud tänkte föra dem
till landet där deras förfäder levt 430 år tidigare.
- Gud hade sänt
Mose till dem: ”Jag
Är har sänt mig till er” 2 Moseboken 3:14
Gud sa åt Mose att han
skulle föra hela det israeliska folket ut ur Egypten.
Mose ställde sig undrande. Varför hade Gud utvalt Mose till detta till
synes omöjliga uppdrag?
Men
Mose sade till Gud: "Vem är jag, att jag skulle gå till
farao och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten?"
2
Moseboken 3:11 |
Mose ansåg också att han
inte hade talets gåva:
| "Men
Herre, jag är ingen talför man. Jag har inte varit det tidigare,
och jag är det inte heller nu sedan du har talat till din
tjänare. Jag är trög att tala och har en trög tunga." 2
Moseboken 4:10
"Herre, jag
ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill."
2 Moseboken 4:13 |
Efter att Mose upprepade
gånger kommit med invändningar sa Gud till slut att Mose bror Aron
skulle hjälpa till:
| Du
skall tala till honom och lägga orden i hans mun. 2 Moseboken
4:13 |
Mose fick makt att göra
under för att israeliterna verkligen skulle tro att Gud visat sig för
Mose, talat med honom och sänt honom till dem.
Tio plågor drabbar Egypten
Gud talade i
förväg om för Mose att Farao först inte skulle lyssna (2 Mos. 3:19,20,
5:1,2). Mose sa åt Farao att Farao måste släppa folket, annars kanske
Israels Gud skulle komma över dem med pest eller svärd (2 Moseboken
5:3).
Men Farao förhärdade sig
inför Guds budskap genom Mose och Aron så mycket som tio gånger. Och
Herren hemsökte varje gång Egypten med stora plågor för att få Farao
att lyssna till Mose och släppa israeliterna.
Efter att den tionde plågan drabbat Egypten, släppte Farao till slut
israeliterna, ja egyptierna drev ut dem (2 Mos. 6:1, 11:1, 12:33) och
Farao till och med bad att israeliterna skulle tänka på honom och
välsigna honom när de drog ut för att hålla gudstjänst (2 Mos.
12:32).
Egyptierna gav israeliterna
föremål av silver och guld och även kläder och det de begärde av
egyptierna.
| Herren
hade gjort egyptierna vänligt sinnade mot israeliterna, så att
de gav dem vad de begärde. 2 Moseboken 12:36 |
Lyssna till Guds röst och vandra på Hans vägar
Stora underverk
skedde i samband med att israeliterna tågade ut ur Egypten under Mose
ledning. Herren förde dem genom öknen mot Röda Havet till.
Farao ångrade att han hade släppt israeliterna och sände då ut en
mycket stor här efter dem. Då delade Gud Röda havet, så att
israeliterna kunde gå mitt genom havet på torr mark, medan vattnet stod
som en mur till höger och till vänster om dem. Men alla faraos krigsmän
som kommit efter dem ut i havet drunknade.
Under den långa
ökenvandringen som följde talade Gud hela tiden till folket genom Mose.
Mose budskap handlade om
att israeliterna skulle lyssna till Herren, älska Honom och följa Guds
befallningar.
Ty
på den dag då jag förde era fäder ut ur Egyptens land gav jag
dem inte någon befallning eller något bud angående brännoffer
och slaktoffer.
Det bud jag gav dem var detta: "Lyssna till min röst, så
skall jag vara er Gud och ni skall vara mitt folk. Vandra i allt
på den väg som jag befaller er, så skall det gå er väl."
Jeremia 7:22,23 |
Mose förmedlar lagen åt israeliterna
Efter några
månaders vandring i öknen, vid Sinai berg, upprättade Gud ett förbund
med Israels folk genom Mose. På toppen av Sinai berg fick Mose ta emot
lagen och de
tio budorden av Gud.
Gud gav också
tydliga instruktioner till Mose hur de skulle göra för
att bygga ett flyttbart tält, tabernaklet, det vill
säga helgedomen där Gud skulle vara närvarande och bo mitt
ibland sitt folk.
De flesta lagarna israeliterna fick – förmedlade genom Mose – hade
direkt samband med gudstjänsten.
Vi har nu – i det nya förbundets tid – ett större och fullkomligare
tabernakel som inte är gjort med händer (Hebr. 9:11).
Det
gamla förbundet som instiftades vid Sinai berg pekar framåt mot detta
nya bättre förbund som vi nu lever i: det slutgiltiga och eviga förbundet
genom Jesu blod på Golgata kors och
den fullkomliga upprättelsen genom Kristus.
Ty
lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus
Kristus. Johannes 1:17
Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom det förbund
han är medlare för är bättre, eftersom det är stadfäst med
bättre löften. Hebreérbrevet 8:6
|
Gud hade utsett israeliterna till att vara hans eget folk
Som Guds eget folk
skulle de av hela hjärtat lyda de bestämmelser och föreskrifter som Gud
gett dem. Gud lovade att han då alltid skulle vara mitt ibland sitt folk.
Gud skulle rädda dem och hjälpa dem ur alla slags svårigheter. Han
skulle föra dem in i löfteslandet, ett land som "flödade av mjölk
och honung". Där skulle de få leva trygga.
Och
nu Israel, lyssna till de stadgar och föreskrifter som jag vill
lära er att följa, så att ni må leva och komma in i och ta i
besittning det land som Herren, era fäders Gud, vill ge er.
Ni
skall inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta
något därifrån utan hålla Herrens, er Guds, bud som jag ger er.
5 Moseboken 4:1,2
|
Folkets otro och Mose uthållighet och ödmjukhet
Herren såg till
att inget fattades folket i öknen. Han vandrade framför folket i en
molnstod på dagen och i en eldstod på natten för att ge dem ledning,
ljus och skydd. Han gav dem manna från himlen att äta. Deras kläder
blev inte utslitna och deras fötter svullnade inte under den långa
ökenvandringen. Herren visade att han visste vad de behövde. Han
slösade med sin godhet.
Herren demonstrerade med stor kraft och genom olika underverk att det var
Han själv som talade genom Mose. Mose förde fram Guds budskap,
uthålligt och med stor ödmjukhet. Han ville att Gud skulle bli trodd,
älskad och ärad.
Men israeliterna var
upproriska och frestade Gud i sina hjärtan. De tänkte inte på - kom
inte ihåg - de under som Herren gjorde bland dem. De vände sig mot Mose
gång på gång. De ville inte tro. De greps av "stort begär"
står det, och började tala om kött, fisk, grönsaker och frukt som de
fick i Egypten.
De klagade, grät och var
otacksamma och ville vända om till fångenskapen i Egypten. De gjorde
uppror. De bedrövade Gud.
För sin otros skull fick de inte komma in i det utlovade landet, utan
fick vandra omkring i öknen i totalt fyrtio år tills det gamla släktet
dött ut.
Två undantag finns: spejarna Kaleb och Josua. De fick inta löfteslandet
eftersom de hade trott.
Mose sista budskap: En
fråga om liv och död
Det som Herren
befallde Mose att tala till israeliterna, sa han. Innan Mose avsomnade
höll han ett avskedstal till israeliterna som fötts under
ökenvandringen och som strax skulle få tåga in i löfteslandet. De hade
samlats öster om floden Jordan före övergången.
Mose förmanade här folket
och uppmanade dem att visa Gud lydnad och att det var en fråga om liv och
död att lyssna till Guds ord och ta vara på det.
Själv fick Mose inte föra
israeliterna över Jordan, utan han utsåg Josua som sin efterträdare.
Josua fick i uppdrag att leda folket in i löfteslandet Kanaan.
Jag
tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt
dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet,
för att du och dina efterkommande må leva, genom att du älskar
Herren, din Gud, och lyssnar till hans röst och håller dig till
honom. Ty detta betyder liv och lång levnad för dig, så att du
får bo i det land som Herren med ed har lovat att ge dina fäder,
Abraham, Isak och Jakob.
5 Moseboken 30:19,20
Var starka och
frimodiga, var inte rädda eller förskräckta för dem. Ty Herren,
din Gud, går själv med dig. Han skall inte lämna dig eller
överge dig.
5 Moseboken 31:6
I Israel uppstod
inte mer någon profet lik Mose, någon som Herren kände ansikte
mot ansikte, ingen om man tänker på alla de tecken och under som
Herren hade sänt honom att göra i Egyptens land, med farao och
alla hans tjänare och med hela hans land, och om man tänker på
all den väldiga kraft som Mose visade, och på alla de stora och
fruktansvärda gärningar som han gjorde inför ögonen på hela
Israel. 5 Moseboken 34:10-12 |
Läs mer:
»Om
molnstoden, Guds söner, Hesekiels och Daniels uppenbarelser, m.m.
»Vad
är det som fortfarande är så viktigt med det Moses gjorde?
»Laggärningar
och Abrahams tro. Frälsning genom laggärningar eller tro? m.fl. frågor
»Jag
undrar varför Moses slog sönder stentavlorna med Guds bud?
»Hur
kunde Mose som slagit ihjäl en person bli kallad av Gud?
»Hur
skall man uppfatta Mose, Elia och Esras ledarskap?
»Om
Abraham, Israels folk, Mose, budorden, Leviticus och Jesus Kristus
 Vad
menas med ORDETS GÖRARE?
Upp
igen
<Föregående
fråga
<<Tillbaka
till alla frågorna
|
